Göteborgsposten – 1 mars 1864, sida 1

Buckinghamtornet. TREDJE DELEN. I. Den blekröda dimma som på morgonen insvept staden London hade plötsligt blifvit söndersliten af en stark sydvestbris. Solens kopparfärgade skifva höjde sig nu strålande på en himmel utan skyar och öfvergjutando med sin eld Sanct Pauls gamla dom. : Den 1 Juli 1776 var en glädjedag för engelska folket. Bedraget af de nya och afgörande fördelar man vunnit öfver de amerikanska rebellerna var öfverhuset långt ifrån att tänka, det inom få år den stora amerikanska kolonnen, understödd af Frankrikes svärd, skulle för alltid spa vunnit sitt oberoende och skiljt sig från moderlandet. Förut tillbakaträngdt mot kusterna, fördrifvet från så väl Fricsom Ontariosjöns kuster, hade likväl England slutligen återtagit sina positioner, en och en. i Den kraft som den unge markis Asburthon visat vid försvaret af Fort Sanet Georg och det förfärande föredöme han gifvit, hade mycket bidragit till engelska armåens sista segrar. De gamla generalerna som grånat i fält kunde ej låta sig förbigås af en yngling om tjugo år. Det var också en festdag för för engelsmännen, då den unge hjelten debarkerat i Plymouth och återtågade in i hufvudstaden