Göteborgsposten – 1 mars 1864, sida 1

svaga systerskapet, hvars medlemmar uppylla hvarje gata och offentlig plats, sökande ontraktörernas och andra uppkomlingars blicar, hvarigenom scenen får ett uttryck, som lott skulle kunna beskrifvas af en Juvenalis enna. Öfverallt flyta penningar, liksom Poomac vore Pactolus. Hotellerna äro ötveryllda. Om natten täfla teatrar, spelhus, Vaieties och ännu värre vanärans tillhåll, på ntet sätt dolda af någon förklädnad, med den inspirerade flickan trån Philadelphia, miss Anna Dickinson. Mr Sevards optimism anages utan kommentarier, utan ens en allvaram tanke på dess hållbarhet; intet ljud af triget, utom det tillfälliga dänet af kanoner om profvas i Navy Yard (ett ljud: smickranle för yankeefåfängan) oroar sinnena; Lincoln sch Chase spekulera öppet, liksom Seward lemligt, vida mera på sina utsigter för nästa presidentval än på general Lees styrka eller presidenten Davis planer. Begifver man sig från Washington till New-York är glansen, bullret, jägtandet efter nöjen om möjligt än större: Det skall tjena till intet att här beskrifva detsamma. Då och då tåga regementen, direkte från vårt lands ärorika krigsskådeplatser, uppför Broadway med stridsfanor, hvilka (såsom det uppgilves) blifvit slitna i slarfvor at den hvirfvelvind af kulor genom hvilka de passerat. Jag har dock som varit med på alla fälttågets stridsfält och passerat genom värre eld än dessa — ty Nordens kulor äro vida talrikare än Söderns — för att tro på denna nordstatstruppernas blodtörstighet. Men denna syn förfelar aldrig att framkalla hänförda rop at folkmassorna, hvilka tro på sanningen af skrytet och fatta månget hemligt beslut att hålla sig på afstånd från kriget, der sådana scener tilldraga sig. I allmänhet taget är nordstaternas lättrogenhet mycket mävklig för den som kommer direkte från Richmond. En förrymd slaf som berättar att han undsluppit presidenten Davis, blir genast upphöjd till en auktoritet, och alla hans yttranden återgifvas af de allmänna tidningarne. De södra armeerna smälta bort genom desertering och Lee samt Longstreet kunna knappast hålla fältet-. Förhållandet är eljest, att under vårsommaroch höstmånaderna äro desertörerna alltid talrikare till än från sydstaterna, men under vintern, då overksamhet och stagnation herrska äro nordstatstrupperna så godt som bundna vid sina fanor. Jag skulle kunna uppgilva otaliga exempel på de osanningar som härstädes gå och gälla angående tillståndet i Södern. Jag kan då jag hör dylika uppgifter ej undgå att tänka på det samtal jag ett par timmar före min alresa hade med presidenten Davis, på hans lugna, gedigna analys af styrkan hos de båda krigförande, som nu stå i beråd att börja en fjerde ännu mera mördande strid, på hans allvarliga förtröstan till Söderns sak, på hans glänsande blick. Erinrade jag mig ej, huru tillochmed den förgudade Washington i lifstiden var omgifven af belackare och baktalare, skulle jag förvåna mig öfver att innevånarne i Södern, ehuru nästan alldeles eniga emot svankees, likväl sakna visdom eller dygd tillräckligt för att uppskatta den man som bland alla är den bäst skickade att utföra det stora värfvet. Men trots amerikanarnes stolta vägran att låta mäta sig med andra nationers TI måttstock, så är dock historien ätven för dem lintet annat än samma i evighet återvändande Thändelser som för hvarje annat folk på jorden Då jag blickade nedåt Broadway och be straktade dess kaleidoskopiska drag, kunde jag sej annat än erinra mig reflektionerna af er , Ibland Richmonds snillrikaste män, då han vic ; mitt afskedstagande sade mig hurudant jag . — — 2 e Lo mm Er fx oe