Göteborgsposten – 1 mars 1864, sida 1

En timma derefter var allt förbi; och soldaterna gingo i en ström af blod att upphemta liken ur kasematten. Lionel gick nu fram till kommendanten med listan öfver de fallne. ! Roger mottog den med darrande hand, och två tårar rullade ned på det olycksbringande papperet. Det första namn han läste var den tappre kapten När morgonrodnadens första strålar förgyllde trädtopparne och glittrade på sjön, lät OSmany Roger stiga upp på tornets plattform, hvarest fyrbåken ej blifvit ånyo tänd. Stranden till venster om fästet var betäckt af spillror och lik. — Se, sade Osmany, de amerikanska farkosterna ha krossats mot bränningarne, vilseledda af den eld jag låtit upptända. Derefter utsträckte han handen mot horisonten: — Se vidare! herr markis. I öster syntes de hvita seglen af tre krigsskepp som buro den kungliga flaggan. — Man kommer er till undsättning, sade Osmaupy, fästet är räddadt! Lefve det fria England! — Lefve konung Georg utropade Lionel och stabsofficerarne, i det de drogo värjorna. En sky af rök utbredde sig öfver Eriesjöns azurfärgade vatten och ett skott upprepades af otalika ekon. De