Göteborgsposten – 26 februari 1864, sida 1

mendanten för sig sjelf. Lionel bör ha utfört mina befallningar. Han steg upp och gick att öppna ett stort skåp, hvarest han förvarade sina uniformer. En kappa, en kask och en dragonbössa hängde der. Markisen drog upp sitt ur och gjorde en åtbörd af otålighet; han hade ännu två timmar att vänta. I detta ögonblick klappades sakta på dörren. Roger slöt hastigt igen skåpet och frågade med hög röst hvem som ville in. Det var Nino som på en elf. verbricka inbar det the markisen brukade intaga hvarje afton. Roger erinrade sig att i den hemlighetsfulla biljett han mottagit hade man alagt honom låta påskina att han ej skulle lemna sitt rum under natten. — Jag är uppgifven af trötthet, sade han i det han. spände af sig sitt värjgehäng, och det skulle fordras att. amerikanarne satte eld i fyra hörn af fästet, för att jag i natt skulle besluta mig för att stiga upp. Roger kunde ej se det vidriga leende som låg på Niinos läppar. — Gå och lägg dig och låt wig sofva, tillade markisen i det han sköt honom mot dörren. Niino bugade sig vördnadsfullt och gick ut. Roger lade sitt öra intill dörren och hörde ljudet af hans steg på korridorens stengolf bli allt svagare. Då markis fAs-! burthon derefter vände sig om, gick ett utrop af förvåning öfver hans läppar. i Matrosen från Robert Stuart stod framför kaminen