ällström K Lundström vid f. d. gamla Masthuggs jas å 8 öre. — Tidningens Byrå är i huset N:o 5 nister qvarstanna. Hans ställning der har blifvit till den grad olidlig och förödmjukande, att ingen annan utväg finnes än en rapell, såvida icke dessförinnan vår regering förändrar sin politik. -Så länge grefve Hamilton qvarstannar på sin post i Köpenhamn, kan man deraf draga den slutsats, att han forttarande hyser hopp om att hvad som Jlofvats, skall gå i fullbordan. Afgår han, så är allt hopp uppgifvet. Man kan säga att på grefve Hamiltons qvarstannande eller atresa från Köpenhamn beror om vänskapsbandet och förtroendet mellan Danmark och Sverige-Norge skall hålla eller brista. Inträffar det senare, så farväl med ett enigt Norden — kanske för alltid. v. S. Göteborg d. 25 Februari 1864. Situationen. Den europeiska kamp, som så länge varit bebådad, hvars prolog utgjorts af skröckscenerna i Polen och hvars första akt är Tysklands inkräktningsförsök i Danmark, börjar nu alltmera utveckla sig och antaga en bestämdare karakter, så att skådespelet kanske mycket snart skall hafva inträdt i sin andra akt. England skall troligen nu ej längre kunna göra det dansk-tyska kriget lokalt, isynnerhet som det sjelft genom sitt dröjande och vacklande drifvit de båda tyska stormakterna att tillgripa mått och steg, hvilka skola nödga dem att gå ännu längre. Kombinationer, hvilka man på förhand lätt kunnat beräkna, börja nu också framträda i sitt första stadium af handling; och på olika håll visa sig förebädande tecken, hvilka ställda bredvid hvarandra angifva ett nära samband. Det är alliansen mellan de europeiska makterna af andra rangen och det mäktiga Frankrike, som skymtar fram i bakgrunden, under det förgrunden upptages af omfattande rustningar i Italien och Turkiet, den krigiska stämningens bearbetning i Frankrike och den skandinaviska enhetstankeus framdragande inom den otfentliga diskussionens område, just nu då Danmark består kampen mot Tyskland samt Sverige och Norge afvakta ögonblicket, för att inträda 1 leken. Det är naturligt, att denna kombination måste synas England allt annat än behaglig, emedan den ovilkorligen skall påskynda ut brottet af den allmänna villervallan inom Europa. Men Danmark, som nu ser sig bedraget i sina förhoppningar om Englands aktiva bistånd i dess kamp, drifves alltmera fram i riktningen att vilja ansluta sig till den ofvan antydda alliansen, at hvilken det kan hoppas åtminstone någon utsigt till räddning. Detta måste vara en särdeles vigtig kritisk stund tör det lilla Danmark, hvars politik härigenom kommer att undergå ett fullständigt omslag och inträda i ett alldeles nytt system. Det är derföre naturligt, att någon tvekan måste inom de ledande danska kretsarne ega rum. Men utomordentliga händelser kräfva utomor dentliga åtgärder och fordra framtör allt krattig beslutsamhet och energi i beslutens utförande. Tyvärr är danske konungen icke någon situationens man, han är ej vuxen de utomordentliga förhållanden, i hvilka han befinner sig, och hans vacklanden och tveksamhet äfven i stunder, då snabbhet i beslut och handling äro nödiga, kunna så lätt kasta honom i armarne på det parti, som Danmark har att frukta framför allt, den clique af feodalismens anhängare, som ännu finnes qvar i Darmark och nu med en oblyghet, som kan vara egnad att väcka förvåning, åter höjer hufvudet. Då konungen ej eger sjelf tillräckligt klar blick öfver situationen och antagligen icke lärt sig i dess sanna ljus uppskatta sitt lands ställning,