Göteborgsposten – 24 februari 1864, sida 1

hans ovanliga tålamod. Det är en modell i papp och trä at hr Ahlborns stora hus vid Mister Samuels gata, sådant det nu besinnes,. samt af den nybyggnad som kommer att i stället för det skräpiga, gamla huset, Blå Hand kalladt, pryda platsen åt gatan. Scalan är 1000:del af naturliga storleken och modellen är förfärdigad med sådan tulländning i de allra minsta detaljer, att man står häpen framför ett så ovanligt prof på svensk konstfärdighet. Modellen torde komma att exponeras för allmänheten. Ni har väl ej förbisett annonsen i Aftonbladet om hvar det Kätta Fäderneslandet egentligen är till finnandes. Det lär vara vid Köpmansgatan här i staden. Det Rätta Fäderneslandet, hr C. G. Ugglas nya tidning, utkommer om Lördag med n:o 1 till 17, förmodligen i ett nummer, alldeles säsom ftörut, säger redaktionen genom hr Uggla. I det Rätta Fäderneslandet har dock den förändring inträffat, att boktryckaren Hagström blifvit utesluten, alldeles som det gick med hr Uggla i det orätta. Förmodligen räknar väl hr Uggla på att presterna skola understödja hans rätta Fädernesland, efter som de bäst veta hvad det betyder; men härpå torde han missräkna sig, liksom Frihetsvännens utgifvare gjorde på bönderna. Hr Th. Bolin har slutat med sin Frihetsvän och gått upp i det orätta Fäderneslandet, der väl en af hans första åtgärder torde bli att skaffa bort mureriarbetaren Dahlhammar, om hvars helsotillstånd han länge hyst så lifliga farhågor. En ny stadsbudskår lärer vara under bildning här, har Dagbladet berättat. Den är då alldeles öfverflödig, ty mer än en sådan inrättning torde ej kunna bära sig. Konkurrensen är dock bra, ty allmänheten måste vinna derpå. Den förste som kom på att genomföra denna goda id6, hr Åbjörnsson, har at åtskilliga skäl lemnat från sig hela töretaget till inrättningens bokförare, hr Fehrlund, som nu så oförmodadt får sig konkurrenten på halsen. Vi ha väntat så mycket att få bevista en seance af magnetisören Hansen, men det har varit liksom förgjordt. I Fredags hade kongl. teaterdirektionen inbjudit en mängd vänner och gynnare till en prof-sance på elevteatern kl. 7, men till mångas förargelse kom återbud. Nu skall prof-såancen ega rum om tisdag — får nu se hur det går. Det tyckes af detta som om hr Hansen, ifall han består profvet, skulle få uppträda på någondera at de kongl. teatrarne, förmodligen kongl. Stora för att få bestämma priserna till de högre. I går afton uppfördes på kongl. Dramatiska teatern hr Oscar Wijkanders skådespel i 5 akter: Amaranther-Orden. Huset var redan på morgonen utsåldt och konungen och drottningen öfvervoro representationen. Hr Wijkanders arbete har till föremål drottning Christinas öfvergång till katolicismen, en öfvergång förberedd genom spanska sändebudet Pimentelli och påfliga emissarier, och inseglet för de katolska furstarne på denna öfvergång var Amarantherordens inrättande. Till någon stor handling kan detta uppslag svårligen gifva anledning. Det är också blott ett konversationsstycke å la Scribe, med figurer som komma väl fram, och med ett fyndigt och godt språk. Christina är raskt och väl tecknad och dernäst biskopen i Strengnäs Johannes Mathiwe. Sista akten är i dramatiskt hänseende alldeles öfverflödig, men der fick man se de fem sinnenas gavotte, en särdeles näpen och sinnrik dans, arrangerad af Bournonville samt Amaranther-ordens qvadrille, dansad af ordens riddare och damer i de mest praktfulla kostymer. Hvad spelet beträffar vågar jag säga att fru Hvasser var den enda