Göteborgsposten – 24 februari 1864, sida 1

len. Se det är en trumf som är vigtig nog då man vet att i jernvägsfrågor öfverenskommelser mellan de olika intressena spela en så stor roll. — För att ytterligare äterkomma ill undersökningarne för sammanbindningsbanan kan man med skäl fråga: har öfverste Ericson, trots sina till K. M. afgifna kartor och kostnadsförslag och sina i ämnet hållna föredrag, så lösligt uppgjort detaljerna, att de nu under loppet af flera månader måste göras om, eller är det som nu pågår blott en nyqvast-sopning, eller kan det vara sannt, hvad ryktet säger, att styrelsen ej känner sig detta arbete rätt vuxen? Iura som helst hafva banans motståndare här ännu en trumf som de ej lära uraktlåta att spela ut, och klart framstår nu, att frih. Ericsons afgång från sin plats var en stor förlust. — Men hafva vil motständarne till sammanbindningsbanan betänkt hvilka lidelser som släppas lösa om en ny votering i denna fråga skulle vid en blifvande riksdag komma till stånd och huru mycket en sådan kan komma att inverka på den för landet så vigtiga representationsreformen? Eller är mängden af dem — blott marionetter i tre eller fyra sluga personers händer och hvilka uppgjort partiet med sammanbindningsbanan såsom insats? Den som lefver får väl se! Den ULollertzska katastrofen har några dagar utgjort allmänna samtalsämnet och torde ej så snart upphöra att vara det. Hollertz var en visserligen ej ung man, 39 år gammal vill jag minnas, men en, hvad man kallar, gentil karl, som var gerna sedd öfver allt för sitt glada humör, sina anekdoter samt sina ganska roliga infall. Han umgicks i en stor mängd familjer och stod högt i graderna i flera af våra ordnar, med ett ord, han var en eftersökt karl. Ingen misstänkte att hans affärer voro i oordning, tvärtom ansågs han vara en mycket rangerad karl, som egde förmäns förtroende och var skicklig i sin tjenst. Den kom derför som ett åskslag denna underrättelse att han rymt efter att ha tagit med sig 18,000 rdr, utgörande en remiss från tullförvaltaren i Gefle, hvilken remiss ankommit redan på fredagen, utan att han, såsom han bort, deponerat den i banken samma dag. Otaliga rykten hafva korsat hvarandra rörande denna katastrof. Så mycket tyckes vara säkert, att orsaken till Hollertz ekonomiska obestånd varit handelsspekulationer, i hvilka han varit nog oklok att kasta sig. Sannolikt kommer han att i fallet draga med sig en annan tjensteman, sig underordnad, hvilken han, för att hafva fria händer vid brottets begående, gifvit s. k. handpermission för en resa till Småland. Under denne tjenstemans — hans kontrollant — frånvaro, skedde tillgreppet, som dock vid närmare undersökning af kassan lärer reducera sig till 12,900 rdr. Oförklarligt är att H. efter det tillgreppet var gjordt, underrättade sin chef derom, med anhållan om förlåtelse samt att ej blifva för strängt bedömd af sina kamrater. Man tror här att J. fortfarande finnes qvar i staden; för upptåget med hatten vid den öppna vaken på Mälaren hyser man ej något förtroende. Märkligt är, att för fem å sex år sedan en broder till Hollertz begick ett ungefär dylikt brott, för hvilket han måste lemna landet och begifva sig till Amerika, der han ännu vistas. Hollertz var en mycket hjelpsam menniska och möjligen kan äfven denna hjelpsamhet ha störtat honom i olyckan, hvilken dock ej borde ha förledt en person med hans bildning till ett brott. Artisten Fromm, från Göteborg, har i dessa dagar afslutat ett arbete, som lemnar ett nytt prof på hans artistiska smak, ovanliga skicklighet, icke förglömmandes s 0ö00.