Göteborgsposten – 24 februari 1864, sida 1

— Ah! sade Roger och rynkade ögonbrynen, jag har alltid afskytt dessa kroppsstraff som förnedra menniskan och göra uniformen till livrå. — Nå låt då fusiljera honom, sade sir James. — Nej, svarade Roger med fasthet. Putrick skall straffas som ni sagt, men jag svär vid min värja, att jag låter fusiljera den första skiltvakt som insomnar på förskansningarne. — Jag ämnade just bedja er härom, kommendant, återtog sir James med lugn. — Ni har mitt ord, svarade Roger; men jag vill hoppas att soldaten Patricks bestraffning skall blifva ett varnande exempel. — Jag önskade det, sade sir James. Den soldat som blifvit satt att hålla vakt vid ingången till det fängelse, i hvilket Patrick förvarades, hade börjat ett samtal med honom genom den med galler försedda luckan på dörren. Det var denne soldat som underrättat honom att man funnit honom insomnad i sin skyllerkur, och att två soldater dragit fördel af hans sömn för att desertera. Patrick hade efterfrågat de minsta detaljer. — Jag har gjort orätt, hade han sagt, och förtjenar straff; men öfversten vet att jag alltid varit en rask soldat, och som kapten Rabbe är en godhjertad menniska skall han begära nåd för mig från prygelstraffet. Men Patrick skulle snart ryckas ur denna illusion. Klockan nio på morgonen öppnades fängelsedörren, och han såg kapten Talbot inträda åtföljd af tre soldater. Kapte