Göteborgsposten – 24 februari 1864, sida 1

——.urmsmm— Cn — ————— mankallandet af urtima riksdag hos oss. Först sedan Storthingets position blifvit klar kan något kraftigt vidtagas, utan att konungen derför behöfver vänta på urtima riksdagens sammanträde — det fordras tid att anställa nya val — ty att börja med kan han lyfta det stora kreditivet. Efter den stämning, som oförbehållsamt visat sig i Norge för Danmarks sak, torde valen till Storthinget utfalla i danskvänlig anda och sedan torde situationen blifva alldeles klar. På tal om urtima riksdagen torde få nämnas, att man börjat diskutera den frågan, huruvida representationsfrågan skall då afgöras eller om man icke skall anlita grundlagens medgifvande at uppskof i högst vigtiga frågor, till hvilket uppskof dock alla fyra ständens bifall är nödvändigt. Man börjar derför fråga sig huruvida ej presterna skulle finna det ganska fördelaktigt för sig att neka ett sådant uppskof innan reformkomiten och retormens vänner hunnit eller hinna utöfva någon större verksamhet. Så frågar man sig, men man svarar genast att presterna ej skola våga något sådant och förötrigt skola valen komma att dervidlag hafva största inflytandet; om dessas utgång kan man dock ännu ej hafva den minsta aning. Såsom nämndes i ett föregående bref äro alla under sistl. riksdag beslutade jernvägslinier mer eller mindre under arbete, men icke sammanbindningsbanan här i Stockholm. Vid förfrågan i Jernvägsstyrelsen har det svar lemnats, alt styrelsen icke kan bestämma någon tid då undersökningarne kunna hinna bli afslutade, än mindre när arbetena kunna tara sin början. Man har hittills trott att det var vanligt söl som förorsakade upphotvet, ty hela eftersommaren och hösten förgingo under, såsom det sades, väntan på löjtnant Unge, hvilken skulle bli chef för detta arbete. Visserligen föreföll det besynnerligt att ingen annan ingeniör fanns att tillgå, medan den nämnde ingeniören verkställde åtskilliga kompletteringsarbeten i Jönköping, men man gaf sig till tåls, ty man var öfvertygad att motståndarne till ofvannämnde bana förlorat sina sista trumt vid den bekanta voteringen i förstärkt statsutskott, då förslaget att Åkommunerna sjelfva hädanefter skola bekosta mark — dödsstöten var ämnad sammanbindningsbanan — gick öfver ända. Men ledarne af sistl. riksdags statsutskott äro ej sådane att de gifva spelet förloradt. Penningebristen och riksgildskontorets svårigheter vid att kunna afsluta det nya jernvägslånet, hvilket hade till följd arbetenas inställande å linien Katrineholm-Norrköping, voro ett par ypperliga lekar, med hvilka spelet kunde fortsättas och det var bara af vigt att få upp ännu några nya trumf på hand. — Såsom kändt är kan en ny ständerförsamling upprifva hvad en föregående beslutit. Uppgiften bestod till en början i att vinna tid till den urtima riksdag, som, förutspådd vid sistl. riksdags slut, skulle till följd af de danska förvecklingarne inträda. Under tiden uppgjordes programmet, lydande: så här ungefär: Banan Jönköping-Alvestad måste forceras och de tillgängliga medlem uppslukas af den; linien Stockholm Upsala blott obetydligt bearbetas vid ändpunkterna till dess banan Jönköping-Alvestad hunne bli färdig. Skötebarnet Porla-Christinehamnsbanan skulle få gå sin jemna gång, arbetena å Katrineholm-Norrköpingsbanan inställas eller lamt bedrifvas och sammanbindningsbanan, den skulle bli ett dödfödt foster, en poetisk fiktion af öfverste Ericson. — Såsom kändt föreslog K. M:t att norra stambanan skulle af strategiska skäl dragas vester om Sigtunafjäden, men det kan dock hända att den beslutade östra sträckningen får gifva efter för de strategiska skä