Göteborgsposten – 23 februari 1864, sida 1

Kaptenen spände på sig sitt värjgehäng, tog sin kappa och följde sir James. Denne yttrade: — Under sådana mörka nätter som denna bör man alltid vänta sig ett anfall, och det är bäst att vaka öfver att skiltvakterna ej insomna. — Åh! sade kaptenen, jag kan svara ers nåd för våra karlar. Jag har ej utställt andra än gamla soldater på förskansningarne och är säker på mitt folk. — Och i Buckinghamtornet? — En buss som är väl bepröfvad, irländaren Patrick. Sir James visade sig vara så god engelsman i alla sällskaper der han var med, han hade flera gånger slagits så käckt för den sak han tjenade, att om någon kommit och sagt kapten Rabbe, att sir James Asburthon ämnade öfverlemna fästet åt amerikanarne, skulle han ha höjt på axlarne. Han såg sålunda i sir James besök blott en tjensteangelägenhet och i hans önskan att göra en nattrund blott en åtgärd af försigtighet, som fullkomligt rättfärdigades af den kritiska belägenhet hvaruti Saint-Georgfästet befann sig. Sir James ville se allt i detalj. Han gick in i vaktrummen, passerade genom kasematterna och undersökte hvarje farlig punkt på förskansningen i det han utdelade ett ord af beröm här och af uppmuntran der. Öfverallt komplimenterade han kapten Rabbe för de kloka åtgärder han vidtagit. Kaptenen hade låtit fyra soldater och en underofficer som bar en lanterna följa sig. Den sista plats man hade art undersöka var Bucking