Göteborgsposten – 23 februari 1864, sida 1

komlighet; men i detta handlingssätt ligger fara på samma gång som seg försumlighet af bligtens bud. Lyckligtvis behöfver man ej det ringaste frukta för att engelsmän skola förgäta att aktning för sig sjelf åtminstone är ett element i ens välbefinnande; eller att de skola anse det menskliga varelser för dem blott äro föremål af vetenskapligt intresse, eller att de skola gå in på att lefva som medlemmar af en familj, hvilken föraktas af alla andra med hvilka de nödvändigt måste umgås. Utan afseende på hvad en sjeltvisk isoleringspolitik bjuder och på det tvifvelaktiga nöjet att på afstånd med armarne i kors se ett brott begås, ligger det helt visst i Storbritanniens intresse att dess vänskap har något värde och dess fiendskap någon vigt, att dess röst för fredens och frihetens sak betyder något äfven för beväpnade despoter och att dess opinion anses för något mera än ropen af en väl uppfostrad mobb. Och likväl är det till en ställning, den vi nu antydt, som England blir bragt, ifall den styrande klassen fortfarande vidhåller, att vi gjort allt för Danmark som vänskapen kan begära, då vi, gudbevars! föreslagit en konferens — rekommenderat kloroform för att göra amputationen lätt!