Göteborgsposten – 23 februari 1864, sida 1

mendanten skulle bli ursinnig om ban finge veta att jag bjuder på vin ur hans källare. — Var lugn. Nå, hvar är, knytet? : — Se här, svararade Nino och lade en krona i Patricks hand. I Irländaren stödde sig med högtidligt allvar mot sin bössa och yttrade: — Grundbeståndsdelen i denna märkvärdiga sås utgöres af ägg och mjöl... — Bra! det är ej oäfvet ... och sedan? — Sedan tillägger man löksoppa, röd peppar och salt, litet hvitt vin och senap. Är det alltsammans? — Det är alltsammans, svarade Patrick med lugn: Skaffa dig blott en ung gosse om femton sexton år... I — Ni gör narr af mig, herr Patrick! — Det har jag gjort länge, min gosse! svarade irländaren, som låtit kronan försvinna i sin ficka och öppnat portvinsbuteljen. Men trösta dig, det är icke hvem som helst jag gör den äran att gyckla med. Näno gick bort med sänkt hufvud i det han mumlade några hotelser, och Patrick gjorde en lång påhelsning i buteljen. En timma derefter återkom Nino. Patrick sof i sin skyllerkur; portugisaren skakade honom hårdt, men irländaren vaknade ej. Niino framdrog uu ur sin ficka ett rep med knutar på och fastband dess ena ända i en jernring fästad i förskansningen samt lät den andra hänga ned i sjön. Der-!