Göteborgsposten – 19 februari 1864, sida 1

punkt skall vara utsatt för en kraftig och korsande kanoneld. Det följer af sig sjelf, att de svagaste punkterna på en befästningslinie sådan som den nyss beskrifna äro de yttersta flyglarne, hvarest man hufvudsakligen endast har elden från ett verk att lita på. För att styrka försvaret på dessa punkter har man emellertid på Als, följaktligen på andra sidan sundet, anlagt batterier, hvilka med sina grofva pjeser kunna hålla stranden fri och om så behöfs förnya scenen från den 13 April 1849, då de tyska kolonnerna oförsigtigt vågade sig fram innanför de äfven denna gång på Als upprättade batteriernas eld och på några ögonblickförlorade omkring 150 man samt 2 kanoner, hvilkas anspann blef bortskjutet, hvarigenom kanonerna föllo i danskarnes händer. Det är antagligt att till ytterligare förstärkande af venstra flygeln ett eller annat örlogsfartyg skall hållas i beredskap, färdigt att löpa in för att understödja försvarslinien med sitt artilleri. Pansarskonerterna t. ex. skulle här kunna vara till stor nytta, då deras 2 2 tums plåtar nog kunna motstå fiendens sältartilleri. Omedelbart framför bror, eller kanske rättare sagdt, broarne, ty om det icke redan skett, kommer säkerligen ännu en bro att slås, finnas ännu några befästningar, hvilka i nödfall kunna tjena som repli-punkter i den händelse 1:sta linien skulle bli forcerad. Det är en fördel, att terrängen vid Als i likhet med den vid Sönderborg har en stark sluttning ned emot Sundet, så att tillfälle finnes att upprätta batterier, som kunna beskjuta broarne och den närmast framför liggande terrängen och således med full kraft verka mot en fiende, hvilken förföljande rycker nedför backen efter att ha tvungit 1:sta liniens för svarare till reträtt — alltsammans saker, hvilka tyskarne nogsamt erinra sig från förra kriget. Dyppelställningen har två egenskaper, hvilka för en flankställning måhända äro af mycket kort utsträcknig och tillfölje aerar kan försvaras med temligen få trupper, enligt beräkning c:a 10,000 man, och den andra, att den jemförelsevis är mycket djup d. v. s. att man på terrängen bakom den egentliga försvarslinion kan samla och utveckla betydliga truppmassor utan att fienden kan nå dem med direkta skott, ja, icke en gång kan varseblifva att de finnas der förrän de plötsligt bryta fram på förskansningslinien och kasta sig öfver hans förposter. Detta är en icke oväsendtlig olägenhet för fienden, ty det tvingar honom att ha mycket starka vaktposter, hvilket i längden tröttar och i hög grad utmattar soldaterna. I detta ögonblick befinna sig mellan 20 och 30,000 man på Als och i Dyppelställningen, men det finnes intet hinder för att denna styrka hvilket ögonblick som helst betydligt kan förstärkas för den händelse, att de danska che ferna bestämma sig för att att gripa till offensiven, om t. ex. tyskarne skulle begå den oförsigtigheten att icke qvarlemna trupper i tillräckligt stort antal för att innesluta ställningen, utan marschera norrut med en större styrka. Det är föga troligt att tyskarne skola vilja gå öfver jutska gränsen såsom sakerna nu stå, då det ligger utom deras program och de derigenom i ännu högre grad skulle förvärra sin redan tillräckligt orediga diplomatiska ställning; men sker en sådan öfvergång verkligen med en någorlunda betydlig styrka, hvilket synes ännu mera orimligt, då en stor del af armeen säkerligen ännu icke har lemnat Flensborg, så ha de danska trupperna alltid valet öppet mellan en fortsatt reträtt norrut