Göteborgsposten – 18 februari 1864, sida 1

— Hvad tjenar det till att återkalla dessa minnen? frågade han. j — Emedan jag vill veta, svarade sir James, om ni ännu alltid hatar Asburthonska namnet lika mycket. — Oh! sade generalen, hvars ansigte hastigt antog ett uttryck af oförsonligt hat, ni skall få se om jag skonar hans son. Faller han lefvande i mina händer skall jag låta fusiljera honom! — Det är just detta jag icke vill. Generalen blef så öfverraskad af detta svar, att han såg på sir James och hästigt yttrade: — Har ni blifvit vansinnig? — Ingalunda. — Emellertid skulle man kunna tro det. Hvad är det ni åstundar? hvilket är ert mål, om det icke är er kusins död, som skall göra er rik och till pär af England. Sådana personer som vi böra tala öppenhjertigt med hvarandra. — Ja visserligen! svarade sir James i det han gjorde en ful grimas. — Nå i så fall, fortfor general Jakson, kan jag ej förstå hvarföre ni sätter er emot att jag låter fusiljera honom. Sir James återtog med lugn: — För att låta fusiljera S:t Georgsfästets kommendant, skulle det först och främst vara nödvändigt att ställa honom inför en krigsrätt, hvilken skulle kunna finna det orättvist och i högsta grad afskyvärdt att låta döda en