Göteborgsposten – 18 februari 1864, sida 1

sång blefve föredragen för den största publik som någonsin bevistat en representation på Corks teater. Vadet antogs och 20 pund sterl. utgjorde vadsumman. Irländaren anhöll om damens armband, för att vid den kommande täflingen begagnas såsom tecken. Ladyn lemnade arm. bandet, gentlemannen bar det vid jagten och besegrade icke blott de båda engelsmännen utan äfven alla öfriga deltagande. Han författade derefter sången, fick musik satt dertill, och lät den sjungas följande qväll efter operan på teatern, dit en ofantlig menniskomassa församlat sig, emedan gentlemannen vetat att för denna afton förskaffa operan det sydländska räfjägaresällskapets protectionSången, hvars ord i sanning äro utmärkta och som tillika föredrogos på ett förträffligt sätt af den förnämste sångaren vid operan, väckte surore. Följande morgon tillsände de båda engelska officerarne irländaren de tjugo punden såsom ett tecken att de erkände sig ha förlorat vadet. Det är denne irländare som nu ställt sig i spetsen för Alexandra-hundramannagardet Han skall ha skrifvit till konungen af Danmark och erbjudit honom hundra irländska gentlemens tjenst, hvilka prinsessan af Wales till ära skola benämna sin kår Alexandrahundramannagardet, Dessa hundra gentlemän skola alla vara personer af rang och anseende i södra delen af Irland. De ekipera sig sjelfva och förse sig med hästar, i hvilket fälttåg de än må användas. De skola å sin uniform bära nationalfärgerna och på deras kaskar glänser mottot: Right against Might — Rätt emot Makt. Upphofsmannen till iden har vidare skrifvit till prinsen af Wales och begärt hans tillåtelse för kåren att antaga besagde namn. Det enda man af Danmarks konung önskar som gengäld, är att H. M:t måtte till Cork sända en fregatt, för att föra kåren till krigsskådeplatsen. Det uppgifves som bestämdt att sextio gentleman, alla rika personer, redan ha tecknat sig såsom deltagare i expeditionen. Åtskilliga hästar ha blifvit inköpta af de blifvande deltagarne och uniformen är bestämd. Så berättar den irländska tidningen; men är väl hela historien något annat än en dikt, som utgått ur en paddy-publicists bördiga fantasi?