Göteborgsposten – 17 februari 1864, sida 1

troserna, kaptenen i stubb och detta förtjusande ansigte som hade förbländat honom. — Se så, tänkte han, man har velat roa sig på min bekostnad. Och i sjelfva verket var det svårt att på annat sätt förklara huru han nu kunde befinna sig i denna båt efter allt det koketteri och alla de förförelsekonster för hvilka han varit föremål. Men hvad var detta för ett hemlighetsfullt fartyg? En blixt genomborrade sir James tankar; han erinrade sig dessa hemliga beskyddare, som två gånger ryckt markis Asburthon undan en säker död, i det de ena gången räddat honom ur björnens ramar och den andra undan kapten Maxwells värja. Han skälfde af förskräckelse och tänkte: — Om de följt honom ända till Amerika, skola alla mina planer misslyckas! Men han lugnade sig snart, i det han straxt derefter gjorde följande reflektion: — Antingen ha dessa menniskor anat mina planer, eller är det af ren tillfällighet de varit tillstädes så att de kunnat försvara Roger. I första fallet, hade de bort döda mig under det jag var ombord på deras fartyg; i andra borde de ej ha sökt att qvarhålla mig, om jag varit en helt och hållet likgiltig person för dem. Jag bör derföre söka en annan förklaringsgrund för mitt äfventyr ombord på detta besynnerliga fartyg. Det fattades icke detta räsonnement logik, som man ser; men i likhet med dessa sjömän som sedan stormen