Göteborgsposten – 17 februari 1864, sida 1

han än blickade såg han en mörkblå vattenduk och öfvet hans hufvud den molnbetäckta himlen, midt på hvilker morgonstjernan tindrade. Sir James insåg att han blifvit öfvergifven på sjön derefter återfick han så småningom sin sinnesnärvaro, ocl sedan han erinrat sig, att midt på Eriesjön går en strön från sydost mot nordvest tänkte han att båten, i hvilker han befann sig, bortfördes af denna ström. Förgäfves sökte sir James efter en åra, en stake eller en träbit, med hvilken han skulle kunna styra båten. Båten var omsorgs fullt beröfvad alla sådana tillbehör. I början ett rof för den grymmaste ångest, slutade sir James med att helt kallt taga sin belägenhet i skärskådande och sade för sig sjelf: Om båten ej kantrar på öppna sjön, skall den slutligen stöta på stranden. Blir det den södra, skall jag uppnå Sanct Georgsfästet; blir det den norra, skall jag råka midt ibland de amerikanska trupperna, i hvilket fall jag personligen skall kunna öfverlägga med general Jakson. Sedan han gjort denna slutledning, som återgaf honom en del af sin energi, försökte han att samla sina minnen. Hvarifrån kom han? hvar hade han insomnat? Alltsammans förekom honom först såsom den obestämda erinringen af en dröm, så grundligt hade hans rus varit; men slutligen erinrade han sig att han föregående dagen begifvit sig ut i en båt från S:t Georgsfästet för att gå ombord på briggen, hvilken var utrustad som kapare. Småningom klarnade hans minne; han återsåg de svarta ma