Göteborgsposten – 16 februari 1864, sida 2

denna riktning visat sig vara Danmarks vänner (l). Lord Palmerston förnekade vidare, att förbundsdagen har den ringaste rätt, att diskutera om hvem som bör vara hertig af Holstein. Hvad Slesvig angår, hade Danmark försökt, att inkorporera det; men det har, på Englands tillradan, erbjudit sig skola taga tillbaka det redan fattade beslutet (7). om man blott gåfvo det nödig tid dertill. Ministern beklagade, att detta erbjudande icke emottagits och att onödiga och orättvisa fientligheter redan börjat. Det är en mycket farlig politik, att tillvälla; sig mareridla garantier. England hade föreslagit, att ett protokoll skulle undertecknas i London och att makterna skulle gå i god för den nya danska grundlagens återtagande ()). Mr S. Fitzgerald påstod, att lord Palmerston icke besvarat Disraelis anmärkningar; Denne medlem hade beklagat sig öfver, att regeringens politik hittills varit förvirrad, vacklande och motsägande, och tal. framhöll, att det fanns i dess diplomatiska meddelanden till danska regeringen med afseende på hertigdömena åtskilligt, som antydde riktigheten af den karakteristik, man gifvit af dess politik. Sedan regeringen nu bragt saken till en farlig kris, önskade han veta, hvad hon tänkte göra för befrämjande af om fredliga politik att betrygga freden i Europa. Om vi skulle stå Ingna och se på, att Danmark gjorde den ena eftergiften efter den andra, skulle vår politik med skäl bli brännmärkt som en vanhedrande politik. Mr G. Duff inlät sig utförligt på den slesvigholsteinska frågan och talade vidt och bredt om alla dess invecklade punkter. Han trodde, att hertigen af Augustenborg vore berättigad att herrska i Holstein och sannolikt äfven i Slesvig. England hade allsintet i striden. Sir H. Verney förklarade nämnde fräga egentligen vända sig derom, huruvida en skandinavisk race skulle undertrycka en tysk. Mr Hennesy uppehöll sig vid londonerfördragets historia och förnekade dess giltighet. Regeringen skulle alldeles icke ha sysselsatt sig med den slesvigholsteinska frågan. Danmark är i verkligheten sönderstyckadt, och ansvaret härför hvilade på lord Russell. Skattkammarkansleren Gladstone fornekade påståendet, att delade meningar rådde inom kabinettet i afseende: på den danska frågan, och förklarade, i strid mot Hennesy, att man vore bunden vid londonerfördraget. Ministerns svar, gällde för öfrigt mr Fitzgerald. De råd, K. M:ts regering gifvit Danmark, gingo i sin helhet och till anda derpå ut, att det skul!e uppfylla sina förpligtelser, och han påstod, att regeringen genom att gifva dessa råd visat sig som en sann vän: Han framhöll derefter, hvad han kallade ett missförstånd i en förklaring, som lord Palmerston afgilvit i juli månad föl. år. Den fråga, som nu förelåg, var alldeles åtskiljd från den, som afsetts med nämnda förklaring. Hvad regeringens åsigter och politik angick, slöt han sig helt och hållet till den af premierministern afgifna förklaring. Göta hofrätt har förordnat v. häradshöfdingen A. H. Fagerberg att hålla innev. års vinterting med Inlands Torpe härad. Litterärt. Lappland, dess natur och tolk, efter fyra somrars vandringar, i bilder och text skildrade af Carl Anton Pettersson, kaptenlöjtnant m. m. Af detta af oss förut omtalade planschverk har nu 1:a häftet utkommit i bokhandeln. Texten är tryckt hos P. A. Nordstedt Söner, plancherna hos Abr. Lundqvist komp. och arbetet utgifves på C. E. Fritzes (Eklund Girons) förlag. Planscherna äro två: en kolorerad öfver snöfjellet Vallispiken, sedt från Ruotivare, och en okolorerad öfver Njommelsaska (Harsprånget). Dessutom finnes i texten intryckt ett större träsnitt öfver Porsiforssen, som bildas i Lilla Lule elf vid den punkt, der hon utfaller i Stora Lule elf. Planscherna äro utmärkt vackra och synas oss i artistiskt hänseende lemna ingenting öfrigt att önska. Texten börjar med kaptenlöjtnant Petterssons afresa från Stockholm den 17 Juni 1859 uppåt Lule lappmark: författaren egnar några ord åt Ratan, striden derstädes 1809 och minnesvården öfver den derstädes fallne chefen för Uplands jägare J. Nisbeth, anför sina iakttagelser om de städer han på uppresan till Lule passerar och dröjer i sistnämnde stad till den 27 Juni, då han anträder sin hufvudsakliga resa, den till Lappmarken. Nu omfattar beskrifningen färden uppför eller uppefter Lule elf, Hedens och Ede forssar, Svartlå herregård, Åminne mönsterfarm, Storbacken, Norrvik. Wuollerim och Porsiforssen. Förf. gitver en öfversigt öfver dessa trakters kulturståndpunkt, näringar och rörelser samt framtida utsigter och redogör för planen till Luleelfs kanalisering. Elfforsska sällskapet spelar fortfarande i Linköping. Bland sällskapets, medlemmar nämnas med stort loford hr Österberg, fru Lindroth och fröken v. Luhman. Från Jönköping skrifves d. 13 d:s: Upprepade små snöfall under denna vecka hafva ändtligen åstadkommit ett snölager ai en hel tums tjocklek. Ändock något. Nytt i undervisningsväg. Uti en pri