Göteborgsposten – 16 februari 1864, sida 2

Den unga qvinnan gaf ånyo några befallningar och matroserna drogo sig tillbaka. — bå jag stär på kommandobron, sade hon derpå till sir James, kallar jag mig kapten Ralph, men för er : vill jag återtaga ett qvinnonamn; kalla mig miss Elspy. Hon hällde i hans glas ett ambragult vin i det hon yttrade: — Detta är Xeres som varit ombord i tio år. Sir James drack och erfor på ögonblicket en värma i kroppen som med blixtens hastighet spridde sig i alla hans ådror. Miss Elspy serverade honom sjelf med sina vackra händer, berusande honom med sitt småleende, fängslande honom med sina tjusande ord. Vid tredje glaset af detta gula vin, trodde aig sir James förflyttad till ett af dessa drömmarnes polatser, om hvilka Tusen och en Natt vet , att berätta. Ifrån detta ögonblick förlorade han helt och hållet minnet. Likval hade han ännu en skymt af förstånd. Han tyckte sig känna att skeppet vaggade. En misstanka genomfor honom. Han ville nalkas kajutfönstret i det han stammade: — Skeppet går! Men hon lade sin hvita hand på hans arm och yttrade leende: — Nåväl, jag enleverar er... Sade ni mig icke nyss att ni älskar mig. — Ja ... ja ... svarade han med stapplande röst.