Göteborgsposten – 12 februari 1864, sida 1

öfverenskoms det emellan honom och hans kusin, att om engelsmännen bibehöllo sin position, skulle man på aftonen antända stora eldar på den högsta punkt i armåens grannskap. Löjtnant Lionel fick likaledes i uppdrag af öfverste Asburthon att utföra en mycket farlig beskickning. Det var fråga om att under en förklädnad taga noga reda på fiendens ställning och ingifva rapport derom till. general Hamilton. Lionel hade ej synts till sedan. Sir James påstod att han följt armen på återtåget; men några ord som portugisaren Jos låtit undfalla sig tillkännagåfvo tydligt att han var general Jacksons fånge. Sådan var markis Rogers belägenhet i det ögonblick vi återfinna honom såsom kommendant på Sanct Georgsfästet; en ganska kritisk belägenhet, ty alla förbindelser voro afskurna mellan den unge öfversten och engelska armåen. Efter att ha gått tillbaka upp på sitt rum utan att. ha mött någon, och sedan han afskedat Niino, lade sig sir James åter helt lugnt på sin säng och drömde att han var: pär af England. Vid sitt uppvaknande slutade han sin dröm med denna djerfva aforism: i — Vilja är att kunna! Vid det buller han gjorde då han steg upp och vorjade sin toilett klappades sakta på dörren. — Stig in! sade han. i Det var markis Roger Asburthon. Den unge öfver