Göteborgsposten – 12 februari 1864, sida 1

Sångerskan Carlotta Patti. Redan för en längre tid sedan omnännde vi att amerikanske impressarion Ullmann engagerat fyra utmärkta storheter inom musikverlden för att med dem företaga en konstresa genom Europa. Dessa virtuoser utgöras af: violoncellisten W. Kellerman, violinisten I. Luub, pianisten Alfred Jaell och sångerskan Carlotta Patti. De två förstnämnda artisterna äro bekanta ätven för vår musikaliska publik, pianisten Jaell åtnjuter redan europeiskt rykte, men det är först på senaste tiden som Carlotta Pattis namn börjat att nämnas med en beundran och förtjusning nära nog öfvergående den, hvarmed hennes syster Adelina helsades vid sitt första uppträdande i Europa. Rörande Carlottas barndom och första musikaliska uppfostran meddela vi följande detaljer, hvilka måhända icke sakna sitt intresse, då Carlotta utan gensägelse numera kan räknas bland Europas första sångerskor. Carlotta Patti, äldre syster till Adelina och lika stor om icke större sångerska, föddes i Florenz, hvarest modren var primadonna vid Pergolateatern. Hon är nu tjugotre år gammal. Under Italiens himmel och i den verld hvari hon lefde utbildade sig hennes konstnärsnatur ganska tidigt. Som barn visade hon mera böjelse för målarekonsten än för musiken; men på en gång fattade hon afgjordt tycke för den senare och snart nog hade bon utvecklat en betydande talang på piano. Sedan modren mottagit ett engagement vid italienska operan i Newyork öfverflyttade hela familjen till Amerika, hvarest de båda systrarnes utmärkta naturgåfvor fingo sin utbildning och de sjelfva sitt första konstnärsrykte. Carlotta, som fortsatt sina pianostudier, hade under Henri Herz ledning redan uppnått en betydande färdighet och gjort sig känd som en utmärkt pianiste, då hon blef nödsakad att åtfölja sin äldre syster, maka åt en ryktbar italiensk maöstro Sola, och som i ett sydligt klimat hoppades kunna återvinna en bruten helsa. Oaktadt det milda klimatet och systerns kärleksfulla omsorger dukade hon likväl under tör sjukdomen. Hon dog och denna förlust skakade djupt Carlottas barnsliga sinne och qvarlemnade hos henne en melankolisk stämning, hvars spår länge efteråt voro synliga i hennes sköna anletsdrag. — Först nu etter hennes återkomst till Newyork utvecklade sig hennes märkvärdiga röst och då hon här fann sin syster Adelina sysselsatt med sångstudier, vaknade hos henne böjelsen för sång, åt hvilken hon sedermera med energisk itver och flit hängaf sig. De båda systrarnes lärare var deras svåger Sola. Carlottas mog