— En brigg, som anfölle oss med kraft, skulle kunna tillfoga oss ansenliga skador. — Derför måste vi låta uppföra fyra kanoner mera åt denna sida för att kunna skjuta ut åt sjön på långa håll. — Det är också min åsigt. — Är ni säker på garnisonen? återtog Roger med låg röst. — Ja och nej, svarde kaptenen. — Hvad vill det säga? — Mängden af officerarne skola förblifva trogna, soldaterna likaledes, men det finnes missnöjda. — Löjtnant Tobby till exempel? Kaptenen iakttog tystnad. — Jag har satt honom i arrest. — Ja, men när han sluppit ut ur arresten, skall han fortfara att sprida nedslagenhet. — Nå väl! han skall ej slippa ur arresten. — Och ers nåd skulle göra väl i att ställa en skiltvakt framför hans dörr. Roger gjorde ett bifallande tecken och tillade i det han alltmera sänkte rösten? — Jag hade hoppats att den upproriska armåkår som i dag på morgonen lägrat sig på andra sidan om sjön skulle blifva slagen af lord Hamilton som för befälet öfver de kungliga trupperna; men jag fruktar mycket att, lord Hamilton blifvit tillbakaslagen. (Forts.)