Göteborgsposten – 9 februari 1864, sida 2

blitvit Tysklands fixa ide, Slesvigs eröfring, Ldet är uppnådt. Det fortsar visserligen att tjemte Holstein vara förenadt med Danmark, men det betyder ingenting, ty regeringen i denna unionstat måste bli tysk och absolutisn tisk, och den måste mottaga sin ordres från -) Berlin. Och en gång i tiden, då det danska n solket blifvit tillräckligt nedsänkt och kufvadt, nskan man med säkerhet vänta, att ej allenast n Slesvigholstein, utan hela Danmark, skall sorastera under Tyskland som amiralstat. Slesvig sstraxt och hela Danmark med tiden; Slesvig a omedelbart och Danmark medelbart; Slesvigholstein med en ridderskapsförfattning, och konungariket regeradt af ridderskapet genom reaktionen det är ett stordåd, för hvilket yskland gerna kan förlåta ett par statsmän, platt de trampat grundlagarne under fötterna -Joch spottat framåtskridandets män i ansigtet! L Detta stora foster af tysk fantasi skulle t dock i sjelfva verket vara. mindre farligt, ehuru alltid farligt nog, då det sättes i verI ket med 80 å 100,000 bajonetter, endast vi skunde lita på, att alla här i landet, från den I högste till den lägste, från konungen till backI stugusittaren, vore fast beslutna, att heldre I tåla och fördraga allt, än att finna sig i dess verkliggörande. Men kunna vii denna farans stund lita på full enighet i denna hutvudI punkt? Vi önska för visso hvarken att göra våra medborgare oroliga utan nödvändighet, eller att göra dem harmsna på hvarandra utan skäl; men vi kunna, om vi skola tala uppriktigt, icke besvara denna fråga med ett rent ja, hvilket vi borde kunna. Det finnes flera tecken, som dels ej kunna tramdragas i tryck, än mindre juridiskt bevisas, och dels — det erkänna vi — äfven kunna vara uppfattade af en uppskrämd fantasi, men hvilka i sin helhet och sitt sammanhang dock verkligen förtjena uppmärksamhet — det finnes flera tecken, säga vi, som antyda, att våra fiender hafva vissa förbindelser här i landet, eller att spelet derute, åtminstone till en del, är beräknadt på hvad man tror sig hafva sett i våra kort. Det är mycket svårt att säga mera härom, emedan sådana förbindelser till sitt ursprung kunna vara oskyldiga och oskadliga, emedan godtrogna och oförsigtiga personer kanske begagnas, utan att ana det, och emedan den främmande diplomatien, som har full rätt att begagna sin kännedom om personer och förhållanden efter sina instruktioner och sitt skön, kanske är en mellanlänk. Men i hvarje fall är utlandet; och isynnerhet de tyska stormaktshofven tillräckligt underkunniga om, att här i Danmark, och isynnerhet i våra högre kretsar, råder stor inskränkthet och stor brist på nationalkänsla, jemte mer och mindre stark längtan efter absolutismens köttgryta, och mer eller mindre oförställd motvilja mot den sakernas ordning, som det är Fredrik VII:s ära att hafva grundadt, mot grundlagen, den fria valrätten och jemlikheten inför lagen. På dessa skrufvade tyska åsigtor och förtyskade slassjälar är det man bygger sitt hopp om det påbörjade röfvaretågets lyckliga utgång. , Man räknar på, att H. M:t, till följe at sin härkomst och sitt ursprung, sin slägt och sina vänner, icke betraktar med ett danskt öga Danmarks och isynnerhet hertigdömenas ställning, eller delar nationens atsky för det Slesvigholstein, i hvars administrativa sköte han vuxit upp, för hvars sak tvenne af hans bröder gjort sig saker till uppror och till hvars framtida ståthållare hans 3:dje broder af sitt parti utsetts. Man räknar på, att H. M:t konungen, som vid sina flesta offentliga uttalanden pointerat Huset och Familjen, uppfattar staten från en eodal tysk synpunkt, som ett till familjens örsörjande afsedt län, och derföre skall, om en förveckling uppstår, föredraga familjegodsets bevarande framför skyddandet at folkets trihet och nationens sjelfständighet. Man räknar på, att H. M:ts rättsinniga karakter, ordhållighet och vördnad för den bestående rätten skola låta sig öfvervinnas, då krigets fasor bryta in öfver oss, då många af le våra fallit eller sårats, då våra hjelpkälor börja minskas, då detta folk nedböjts af Ayckor och fruktan för sin framtid, och lå på samma gång alla reaktionens förkämpar, till hvilkas ord man tror konungen helst yssnar, samla sig omkring honom och besvärja honom att rädda Danmark, genom att gifva efter för hans ädelmodiga fienders rimiga anspråk. Man har stärkis i sitt hopp genom att se den nuvarande konseljpresidenen ingå på den ogrundade truktan, som han sjelf omöjligen kan hysa, men hvilken, efter —k— rr