Göteborgsposten – 9 februari 1864, sida 1

skall, om man ej kommer till dess undsättning, hvilket för öfrigt är ganska svårt, inom åtta dagar vara inspärradt. — Nåväl! sade en officer, vi ha lifsmedel och ammunition för två månader. — Men skola vi i händelse af en belägring kunna hålla oss två månader? — Löjtnant Tobby, sade den gamle kapten Rabbe, densamme som talt om segern, ni är en pessimist. Ni ser allt i svart. — Nej, jag bedömer endast ställningen utan förtjusning. Det är alltsammans. — Kanhända äfven, mumlade kornetten, med den missnöjdes partiskhet. Löjtnanten hörde icke eller låtsade ej höra utan fortfor : — För det första tillhör det ej ett dragonregemente att försvara en fästning; kavalleriet strider på öppna fästet, ej bakom förskansningar. Det är artilleriets sak. — Ni vet dock, löjtnant Tobby, yttrade kaptenen, huru vi af krigets nycker blifvit hitförda och föranledda att taga fästet i besittning. Vi uthärdade ensamma ett anfall daf hela det fendtliga kavalleriet; vi tvingades att draga oss tillbaka och kommo ända hit. Sanct Georgsfästets hela garnison utgjordes då af tretio man, och dess förbindelser med engelska hufvudarmsen voro afbrutna; en del af vårt folk var utan hästar. Vi kastade oss in i fästningen och kunna ej öfvergifva den, ty om fienden bemältigade sig den, skulle den blifva en fruktansvärd position. — Må vara då att allt är så bra det det kan vara,