Göteborgsposten – 9 februari 1864, sida 1

grunden, vara tvungna till att inskränka sig till morganatiska giftermål. Lyckligtvis för de kungliga damerna finnes det många regerande hus i Europa som ega ofantliga rikedomar och dessa äro på väg att bli så småningom utdelade genom ett antal väl beräknade familjeförbindelser inom hela den kungliga kartan i Europa. Det ser nästan ut som skulle, utom den politiska jemnvigten, ätven en finansiel sådan vara på väg att åstadkommas inom den civiliserade verldens suveränförbund. Intill början af innevarande århundrade var det rikaste regerande hus, utom Rysslands, huset Habsburg-Lothringen. Det egde, och eger ännu, såsom privat egendom ofantliga gods inom Österrike, hvilka, ehuru i de festa fall illa skötta, likväl inbringa nära 20 millioner rdr om året. Vida öfverlägsen denna förmögenhet är dock den regerande ryska kejsarefamiljens, ehuru densamma icke i alla afseenden kan kallas privat. Mer än 20,000 qva dratmil odlad jord samtskog och öfver 40,000 qvadratmil oodlad jord och stepper, belägna dels i europeiska dels i asiatiska Ryssland, skola direkte tillhöra czaren och äro under hans absoluta kontroll. Den verkliga inkomsten af dessa ofantliga besittningar är okänd; men det antages allmänt att ryska hofvets utgifter, det underhåll som utbetalas till storfurstar och storfurstinnor inbegripet, icke kan vara mindre än 55 millioner rdr om året. Såsom exempel på ryska kejsarefamiljens utgifter må nämnas att Alexander II:s kröning i Moskwa år 1856 beräknas ha uppgått till nära 25 millioner rdr. Dessa ryska kejsarfamiljens och huset Habsburgs oerhörda förmögenheter spridas så småningom genom giftermål. Så ha många af de mindre tyska familjerna betydligt riktat sig genom sina giftermålstörbindelser med Ryssland. Kejsarinnan Katharina II, af huset Anhalt, gaf sina slägtingar en present af sex qvadratmil ytterst bördig jord i södra Ryssland, af hvilken de ännu i dag uppbära inkomst. Det är denna slösande frikostighet, som icke litet bidragit till den ifver, med hvilken tyskarne sökt efter ryska giftermålsförbindelser och det inflytande dessa följaktligen utöfva. Lemnande åsido huset Holstein-Gottorps rikedomar, hvilka näppeligen kunna kallas privat egendom, äro Österrikiska huset och dernäst huset Nassau-Oranien, regerande i Nederländerna, ansedde att vara de rikaste. Den senare familjens rikedomar hatva blifvit förvärfvade under de senaste få generationerna. Då Wilhelm VI af Nassau-Oranien år 1815 kallades till Nederländernas tron, hvilken han beträdde under namn af Wilhelm I, egde han blott en ringa förmögenhet, hvilken han ofantligt förökade genom att nedlägga den i kommersiela företag, hvilka patroniserades af styselsen. Såsom en af hufvudmännen i Maatschappy, ett holländskt kolonialbolag, kunde han på ett högst fördelaktigt sätt använda både sina penningar och sina kungliga prerogativer med det resultat, att han åt sina arfvingar kunde lemna en enskild förmögenhet af 225 millioner rdr. Konung Wilhelms efterträdare fortsatte hans handelsspekulationer, ehuru icke i samma utsträckning, och äro ännu ansedda som bland de förnämste på Amsterdams börs. Det är mycket troligt att denna på kommersiel väg vunna rikedom i hög grad bidragit att befästa dynastien i ett land, der rikedomar värderas mera än i något annat land i Europa. Många tyska suveräner ha under det sista århundradet drifvit köpenskap på alldeles samma sätt som den förste konungen i Nederländerna, med resultater som proportionsvis voro lika lyckliga. Några regerande furstar äro ännu i dag börsspekulanter, andra äro boskapshandlare, andra jordbrukare