Göteborgsposten – 5 februari 1864, sida 2

motande. Har hon gjort det? Vi hoppas det. s men vi äro ej fullt öfvertygade derom, och: jet är denna bristande öfvertygelse som gör det så tryckande för svenska folket, att nu se följa de pågående händelserna i Danmark. Vil: Pänna med oss litet hvar, att här står vår J1 egen beder och ära på spel, och skam den som skulle vilja framkomma med det förslag, utt vi för en möjlig, men tvifvelaktigt materiel fördel skulle uppoffra denna heder, lemna cenna ära åt vind och våg. Hela vår förerående historia vittnar om, att vi äro ett solk, som står fast vid det enligt vår uppsattning( rätta och att vi aldrig tvekat om att i dessj tjenst låta vår blågula fana svaja. Och icke skall man komma och säga till detta sekels Sverige, att det vanslägtats från sina fäder, att det för en vattvälling säljer sitt broderskap. Men äro vi derom öfvertygade, och det äro ju vi, då skall Sverige Norge aktivt biträda Danmark, förkämpen för Nordens oafhängighet och frihet. Här, som i nästan alla andra fall, är snar hjelp dubbel hjelp, och det är en sådan vi fordra. Ty ettdera måste vi för alltid bortkasta hvarje tanke på möjligheten af ett skandinavien — och hvem skulle väl i denna stund våga förorda något sådant? — eller ock gifva den hjelp, som så ofta utlofvats, om än icke direkte eller officielt, åtminstone med såväl regeringens som folkets goda minne. Stunden är vigtig, den är helt enkelt afgörande för hela Nordens framtid. Man skulle begå ett fullständigt po litiskt sjelsmord i samma stund man uppoffrade det förra för en bedräglig gyckelbild af en fred, som ej är någonting annat än en be väpnad neutralitet — och det är ju, vi hoppas det innerligen, en fullkomlig omöjlighet. Striden rasar dernere vid Dannevirke, Danmark sträcker ut sina händer med begäran om hjelp — skall Sverige-Norge nu spela samma nesliga och af oss alla enstimmigt fördömda roll som England gentemot Polen? Teater. 1 afton går, enligt hvad förut blifvit anmäldt, Schillers ungdomsskapelse Don Carlos öfver tiljorna. Det är en anmärkningsvärd företeelse inom vår teaters historia, och vår allmänhet skall säkerligen vara det härvarande sällskapet tacksam, som ej skyr det mest ansträngande arbete, för att se sin publik till godo. Rollerna uti Don Carlos äro sålunda för delade: Filip II, hr W. Ahman; Elisabeth at Valois, hans gemål, fru Pousette; Don Carlos, hr Ahlström; prinsessan Eboli, mll Forssman; markisen af Posa, hr Pousette; hertigen at Alba, hr Raa; grefven af Lerma, hv Fagerqvist; hertigen af Feria, hr Bosin; Stor-inqvi ssitorn, hr Andersson, m. m. Göteborgs frivilliga skarp-kyttekär hade i går afton en talrikt besökt sammankomst å lilla börssalen, vid hvilken förekommo åtskilliga särdeles vigtiga trågor. Kåren beslöt att den i ordningsreglorna stadgade ötvergångsperioden mellan fredstid och den tid, då kåren enl. Reglementet är uppbådad till tjenstgöring, under hvilken tid inkomna anmälningar om utträde ur kåren skola utat Nämnden prötvas, skulle från och med gårdagen anses ha inträdt. — Beträffande uppsättandet at en 2:a bataljon at Göteborgs friv. skarpskyttekår och medlen till vinnande at detta syftemål och den dermed sammanhängande frågan om en förändring af kårens nu begagnade uniform, uppstod en längre diskussion, under hvilken bl. a. kapt. Lindhe lemnade åtskilliga intressanta upplysningar om det sätt att gå tillväga for vinnande al ett åsystadt intresse hos allmogen för den fosterländska ideen, hvilket befunnits lämpligast vid bildandet af Norra och Södra Dals skarpskyttetöreningar. Den åsigt som hos de närvarande tycktes vara den förherrskande var den, att den gamla, nu brukliga unitor men vore fullt ändamålsenlig och at gröfve och billigare kläden i samma färger lat skull kunna göras tillgänglig till ett bättre pris, är hvad den hittills Wostat; och blef kårens be slut att bibehålla densamma, hvarjemte dei ärven skulle tillrådas för den blitvande ny: bataljonen. — Rörande väckt tråga om ut g shräckning at kårens tjenstgöringsområde be islöts förändrande at 40 Sal Regtementet 1:st tmom, hvilken derigenom skulle erhålla följan lå!de lydelse: bå krig emellan Sverige oc 1främmande makt blifvit förklaradt eller riket la lugn af yttre fiende så allvarligen hotas at es svenska krigshären mobiliseras, är skarpskytte le kåren pligtig att, efter uppbåd genom de