Göteborgsposten – 5 februari 1864, sida 2

— Wite Chapel, Love-Lane, ett hotel garni; det var en vigtig upplysning och jag har gjort väl i att gå in här. Mannen som är i fråga kan ej vara någon annan än den som burit bort Nathaniel på axlarne. ) Matrosgossen betalte sitt öl och gick ut; när han var på gatan fortsatte han sin monolog: — Man får reda på mycket saker i Wapping; och jag vet nu huru stor tillgifvenhet sir James Asburthon hyser för sin kusin; få se hvad parti man kan draga häraf. II sanning! man kan ej längre tvifla derpå, Jean de Franc beskyddar markisen. Hvarföre? ... Bah! den som vill kan! Jag skall få veta det! Han tog ännu några steg på gatan i det han sökte att upptäcka skylten till Förgyllda IIornet. En man, en verklig typ för den engelske krögaren, tjock, finnig och röd i ansigtet som en ekorre stod på tröskeln. — Du söker ett härberge? min söta vän, yttrade han sill matrosgossen med obehagligt pockande ton. — Ja och nej, svarade matrosgossen. — Det är intet svar, min lille. — Har ni hos er några indiska jonglörer, man och qvinna? — Ja, min söta vän. 1 å — Äro de hemkomna? —4 — Nej, svarade krögaren. Men om du vill invänt. dem, skall jag sätta fram en mugg öl och en bit roastbee åt dig. : — Må göra, svarade matrosgossen.