Göteborgsposten – 5 februari 1864, sida 1

hvarken den maskerad mannen eller vapensmeden gåfvo akt på honom. Man höll just nu på med att parodiera en ryktbar rättegång, och kunderna, som voro helt och hållet öga och öra, skrattade med full hals åt attorneyn och brydde sig ej ens om att vända på hufvudet för att se på de nykomna. Den maskerade mannen och vapensmeden satte sig vid ett bord och begärde fram whisky. Matrosgossen lät vid ett angränsande bord servera sig en mugg öl, på hvilket han knappt läppjade. Den maskerade mannen satt med ryggen vänd åt honom. Vapensmeden tog nu värjan, undersökte den ett ögonblick och utbrast: i — Det är icke densamma som jag sålt. : — Huru! utropade den maskerade mannen, är ni säker på hvad ni säger? Vapensmeden drog värjan till hälften ur slidan och visade ett utomordentligt litet namnschiffer som var graveradt på klingan straxt under fästet. — Denna värja, sade han, är fullkomligt lik den jag sålt, men har ej utgått från Förgyllda Drogonens verkstad. — Hvarifrån har den då kommit? j — Från Scamps, en vapensmed i Piccadilly; ni kan se hans namnschiffer. Den okände bet sig i läpparne under sin mask. — Vänta! sade vapensmeden, eftersom affären misslyckats och vi ej ha någonting vidare att frukta, skall jag skaffa mig upplysning om till hvem den blifvit försåld.