Göteborgsposten – 5 februari 1864, sida 1

1 carens svit, och efter en kort sejour der städes blef han förenad med prinsessan Char lotte, prinsen — regentens enda dotter ocl arstagerska till Storbritanniens krona. De var denna förening — vid hvars afslutand Rysslands och Preussens ambassadörer spe lade en vigtig roll — som lade grunden til Sachsen-Coburgerfamiljens uppkomt. Från der tiden hade verlden sina blickar fästade på prins Leopold ; och ehuru han förlorade en stor del af sitt inflytande genom hans gemåls tidiga död och ytterligare genom hans systers skiljsmessa från Rysslands tronarfvinge. tilläto likväl hans personliga egenskaper såsom krigare och statsman honom icke att sjunka, och han betraktades allmänt såsom en man med lofvande utsigter. När grekerna år 1829 behöfde en konung, var han den förste kandidat, på hvilken alla blickade, och till hvilken kronan erbjöds. Han antog den såsom väl är kändt, i första ögonblicket, och afböjde den på slutet endast emedan han ansåg den medförda alltför mycket diplomatiskt trassel och obehag. Derefter blef Belgiens krona ledig, rörande hvilken hans tvekan ej blef af lång varaktighet. Såsom suverän i det yngsta konungarike i Europa, syntes hans ställning i början svår; men han förbättrade den ansenligt genom ett vist och statsklokt uppförande. Genom att förmäla sig med Ludvig Philips dotter mildrade han det mäktiga Frankrikes jalousie, och då några få år derefter ännu en krona nämligen Portugals kom i marknaden kunde han erbjuda den åt sin nevö, prins Ferdinand at Sachsen-Coburg. Drottningens af Storbritannien hand — det nästa stora pris om hvilket furstarne hade att täfla — blef ej bortgifven utan att konung Leopolds råd förut inhemtades, och, vare sig af slump eller full beräkning, den tillföll en annan prins af Sachsen-Coburg, konungens kusin. Hade det funnits flera kronor att gifva bort inom de nästa tjugo åren, skulle de utan tvifvel hafva tillfallit Coburgerprinsar, om det händelsevis funnits några medlemmar af denna familj som ej haft sådane. Men det har ej varit några vakanta troner förrän på de sista tiderna. Att den som i närvarande stund är obesatt i Mexico skulle tillbjudas konung Leopolds svärson är helt naturligt. Det måste medgifvas att denne Leopold är det moderna Europas Åkungamakaren; och det kan icke förnekas att han förtjenar att vara det. Lyckligt skulle det vara för Europa om han tillsatt alla dess kungar! Oaktadt Sachsen-Coburgerfamiljens höga förbindelser, ha morganatiska faur pas icke saknats äfven inom detta illustra hus. Konunsens af Portugal broder, prins Leopold Frans af Sachsen-Coburg-Gotha, född 1824 och nåson tid general i österrikisk tjenst, gaf i April 1861 sin hand åt miss Constance Geiger doter af en sattig musiklärare i Wien. Giftermålet väckte stort uppseende på denna tid och msågs såsom en förolämpning icke allenast not prinsens alla höga slägtingar utan mot yska furstefamiljerna i allmänhet. Det tycses som prins Leopold i början hade för afigt att göra saken så respektabel som möjligt xenom att förskaffa en titel åt sin unga brud — under vanliga förhållanden en mycket lätt ak i Österrike der titlar och värdigheter kunda köpas till öfverflöd —; men i detta fall nötte han oväntade svårigheter på högsta ort, er man sannolikt väntade att ban skulle uppifva sina giftermålsplaner, då han fann, att an skulle få förena sitt öde med en absolut lebejsk qvinnas utan alla verldsliga utmärelsetecken. Men prins Leopold, antingen det u var at uppriktig kärlek eller karaktersfastet, tänkte på annat sätt. Han icke allenast ifte sig med miss Constance Geiger, utan me mem am m — —