Göteborgsposten – 5 februari 1864, sida 1

Ni har bestulit mig på mina penningar, pardien! värjan var af förträffligt stål. — Må djefvulen taga mig! utropade den förste, om sj den värjan jag sålde åt er borde brytas af som glas. — Ni skall få se motsatsen; jag har fört den med mig under kappan. — Nåväl! gif hit, jag svarar för att jag blott genom att slå i toma luften med denna klinga skall bryta den i tre delar. — Låt se då. Wills kusin, vapensmeden, ty det var han, tog värjan, drog den ur slidan och lät den böjas åt alla sidor. — Det är för besynnerligt, sade han, att hon ej går af. ; Matrosgossen förlorade ej ett ord af samtalet mellan de två männen. Vapensmeden anställde ett annat prof; han vände sig åt en port och gjorde ett utfall mot den. Värjan krökte sig, men gick ej af. — Vid sSanct Dunstan! utropade han, antingen är trolleri med i spelet eller är det icke samma klinga jag lemnat. : — Det är väl dock ni som sålt värjan? i — Ja, men detta är ej, kan ej vara densamma. i I detta ögonblick befunno de sig midt framför Rättvisans Krog. — Iåtom oss gå in här, vi skola då kunna se bättre. Den maskerade mannen tog värjan under sin kappa I och gick in i källarsalen. Matrosgossen följde efter, men s