var prins Adalbert, då en man om fyratio års ålder och med ett rätt behagligt yttre. Theresa iden majestätiska kom på förtrolig fot med prinsen, och spelade sma kort så väl, att han gjorde henne till sin lagliga, morganatiska maka i Juli 1851. Konung Fredrik Wilhelm IV blef högligen förtörnad när han fick höra nyheten, och för att straffa sin kungliga slägting utnämnde han honom till amiral och högste befälhafvare för den tyska flottan. Några månader innan prins Adälberts giltermål, ingick hufvudmannen för linien HohenzollernHechingen vid femtio års ålder en liknande förbindelse med en ung dam vid namn Amalia von Geyern. En qvinlig kusin till konungen, prinsessan Fredrika, gifte sig år 1844 med markis Pepoli, Italiens nuvarande ambassadör vid hofvet i St. Petersburg, och sonson af Murat, konung af Neapel. Öaktadt brudgummens kungliga blod, ansågs förbindelsen vid hofvet i Berlin såsom morganatisk. Ännu oangenämare än dessa mesallianser, ha ett antal äktenskapsskilnader varit, hvilka nyligen egt rum inom Preussens kungliga familjkrets. Största skandalen förorsakades genom konungens yngsta broder, prins Alberts lagliga skiljsmessa från sin gemål, faster till nuvarande konungen af Nederländerna. Den kungliga sanktionen af denna skiljsmessa — nödvändig enligt familjen Hohenzollerns huslag —. vägrades under mer än fyra år och beviljades slutligen endast under några speciela vilkor. Sju dagar efter den kungliga sanktionen, gifte sig prins Albert ad legem morganabicam med en dam som nu bär titeln grervinna af Hohenau. Prinsessan Louise, konungens nicce och äldsta dottern af prins Carl, hufvudmannen för det ultra-aristokratiska partiet i Preussen, var likaledes olyckligt gift. Hon hade år: 1854 ingått förening med en telning af det illustra hessiska furstehuset, hvilken gjorde litvet så odrägligt för henne, att hon måste öfvergifva honom. En skiljsmessa söktes, men det uppstod svårigheter på grund af någon paragraf i Hessens codex, som säges vara den underligaste codex i verlden. Hans durchlaucht kurfursten af Hessen afhögg den gordiska knuten genom ett dekret af den 6 Mars 1861, i hvilket han upplöser äktenskapet en vertu de son pouvoir sperituel. Sachsen-Coburg är ett furstehus som hastigt kommit sig upp, tack vare en serie af lyckliga samiljeförbindelser utan exempel allt sedan de ryktbara Habsburgiska giftermålens tid. Det lilla furstendömet Sachsen-SaalfeldCoburg var blott för ett halft århundrade sedan nästan helt och hållet obekant, och de få qvadratmil mark som utgjorde dess areal märktes ej på Europas karta. På kongressen i Wien, hvarest Metternich och Talleyrand omgestaltade Europas karta, var det fråga om att Sachsen-Coburg skulle strykas bort, eller såsom det på diplomatspråket bette mediatiseras. — Detta skulle ofelbart hatva inträffat, om icke en individ kommit emellan, hvilken ej var någon annan än prins Leopold at Sachsen-Saalteld-Coburg, en ung man om tjugofem års ålder. Ehuru ej direkt intresserad i upprätthållandet af SachsensCoburgs tron, såsom varande den regerande hertigens yngste broder, hade han en stor obenägenhet för att blifva mediatiserad och protesterade högt der-. emot i suveränernas rådsamling. Metternich smålog; men czar Alexander i hvars svit m prins Leopold kommit till Wien med rang af general i ryska armåen — han hade inträdt!; denna till följe af sin syster Julias gifter-J! nål med storfurst Constantin — upptog med ) stor värma sin unge frändes sak, och följden Il var att Sachsen Saalseld-Coburg qvarblet på i Europas karta. Från Wien reste prins Leo-l vold till London, hvarest han varit året förut i;