Göteborgsposten – 5 februari 1864, sida 1

gjorde denna ceremoni så storartad som möj sligt, åkande till kyrkan vid sin vackra brud: ssida i en statsvagn, på hvilken det Sachsen Coburgska vapnet var måladt, och med oräk neliga lakejer och förridare. Efteråt följde slång sträcka alla familjen Geigers medlemmar stora och små, och halfva Wiens teaterpersonal: gamla och nya bekantskaper till den lyck liga familjen, hvars föregående verksamhe mest varit inom teatern. Ordet Geiger be. tyder violspelare, och i brölloppsprocessionen funnos åtskilliga andra personer med lika betecknande namn, sådana som -Horn, Piper och Singer, hvarutaf Wiens Punch för lång tid efteråt hade rikt ämne för skämt. De kejserliga auktoriteterna funno genast huru de misstagit sig och beviljade då utan ansökan den titel och de värdigbeter, hvilka de förut vägrat. Prins Leopolds morganatiska gemål är nu en baronessa von Ruttenstein, vederbörligen införd i den långa listan öfver Österrikes nobless. Snarlik huset Sachen Coburgs upphöjelse har i senare tider familjen Slesvig-HolsteinSonderburg-Glucksborgs uppkomst varit, öfverträffande till och med den förra i snabbhet och lysande utsigter. Familjens hutvudman, prins Carl, är i närvarande stund ett slags simpel landtadelsman, boende i Kiel och egande föga mer än sin titel och medvetandet at att härstamma från en sidogren af de gamla grefvarne af Oldenburg, i medlet af femtonde århundradet valda att intaga Danmarks tron. I den stora tvisten mellan Danmark och tyska förbundet, hvilken så länge uttråkat den civiliserade verlden, tog prins Carl, liksom de öfriga medlemmarne af familjen på ett undantag när, parti för tyskarne, hvilket hade till följd att han vann en ansenlig del af hvad man kallar popularitet, men deremot förlorade betydligt i verklig förmögenhet. Prins Carl sjelf. har inga barn, — hans familj består af fem bröder och tre systrar; och det var den tredje i ordningen af dessa bröder, prins Christian, som, ensam bland alla medlemmarne at de två husen Holstein-Augustenburg och Holstein-Glucksburg, tog Danmarks parti i tvisten — icke i början men sedan några afgörande fördelar vunnits på stridsfältet. Det var denna enkla handling af prins Christian — benämnd affall af hans uppretade vänner och slägtingar — som förskaffade två kronor åt den dittills obemärkta familjen Slesvig-Holstein-Sonderburg-Glicksburg och utsigten till flera inom loppet af en generation. Det steg prins Christian tog genom att öfvergå på Danmarks sida var måhända dikteradt af ärelystnad; men det var i sig sjelsi riktigt och kunde fullkomligt försvaras af omständigheterna. Då Europas stormakter företogo lösningen af den Slesvig-Holsteinska tvisten, var den första fråsa som helt naturligt framställde sig hvar man skulle finna en konung för danska monarkien, händelse af den barnlöse Fredrik VII:s frånälle, den siste i rakt nedstigande linie af huset. Oldenburg. Närmaste arfvingen skulle ia varit hufvndmannen för huset Slesvig-Holtein-Sonderburg-Augustenburg; men det var ör mycket att vänta det danskarne skulle anaga honom till konung, som fört öppet krig mot dem. Samma allvarsamma hinder gällde ör alla de öfriga medlemmarne af huset Auustenburg, såväl som för dem af den yngre inien Glucksburg, och det återstod derföre ngenting annat, såvidt som en sidoarfvinge kulle blitva vald, än att antaga prins Chritian af Gläcksborg, den ende af konungens lla tyska slägtingar som ej komprometterat ig genom anti-danska antecedentia. Äfven an var misstrodd af krigspartiet i Köpenamn och förklarad vara i hemlighet in yrd i tyska sympatier; icke destominEE