Göteborgsposten – 4 februari 1864, sida 1

233 — alltid gjorde. Företaget började med en befallning från czaren till hans ambassadör i Berlin att företaga en upptäcktsresa genom Tyskland och, efter passande underhandlingar med de furstliga papporna och mammorna, skicka af så många prinsessor af fördelaktigt utseende som möjligt till S:t Petersburg. Peter I:s ambassadör var mycket lycklig i sina efterforskningar och lyckades skicka norrut icke mindre än elfva mer eller mindre vackra. prinsessor, resande två eller tre tillsammans. Den törsta foran af vackra pilegrimer hejdades i Postdam af den tväre konung Fredrik Wilhelm af Preussen, som sjelf var ifrigt upptagen af att skaffa sig stora grenadierer genom att importera stora karlar samt nolens volens gifta dem med infödda stora qvinnor, och som ej tyckte om alt se så många unga damer med vackert utseende lemna das Vaterland. Czar Peter, som icke förstod skämt i affärer, sände då ett mycket bestämdt ultimatum till Frodrik Wilhelm, och kungen, hvilken erinrade sig Pommern och det nära grannskapet af ryska trupper, upphäfde sitt embargo lät damerna resa i fred. De vackra gästerna anlände friska och sunda till S:t Petersburg, men Peter hade lemnat staden några veckor förut, och de måste resa efter honom till Moskwa. Här underhöllos de med kostbara, men ej alltid fina fester, tills de andra furstliga gästerna trån Tyskland anländt. Nu började komedien. Alexis Petrowitsch, czarens äldste son i första giftet, tillkallades från klostret i Pokrowskoi, der han vistats med sin fångna moder, och befalldes välja en hustru bland den skara af tyska prinsessor som var samlad vid fadrens hof. Alexis gjorde invändningar, sägande att han var oförberedd; saken var dock den att han lefde tillsammans med en finsk flicka och att hans moder ingifvit honom stort hat mot alla utlänningar, särdeles tyskar. Pe ter blef ursinnigt vred öfver det svar han fick, förklarade att han skulle döda sin son på stället, men lugnade sig åter och befallde honom omedelbarligen göra sig i ordning att gifta sig. Bland antalet at de vackra gästerna utvalde czaren prinsessan Charlotta Sofia af Braunschweig Wolfenbättel till sin sons brud och Rysslands blifvande kejsarinna. Giftermålet firades med stor ståt den 25 Oktober 1711. Äktenskapet blef såsom man kunde förutse ytterligt olyckligt. Icke nöjd med att försumma sin gemål, en lugn och lättledd tysk flicka, med hela sitt hjerta uppfyldt af ömhet och tillgifvenhet, gick Alexis understundom så långt att han misshandlade henne i åsynen af främmande qvinnor som han förde till hofvet. Detta var mera än den unga prinsessan kunde uthärda. Hon förtärdes af lidanden och sorger samt dog — så uppgats det officielt — under sommaren år 1715. G:ar Peter blef ursinnig öfver att se sina planer sålunda öfverändakastade af sin son, och lät kort derefter med anledning af den grymhet denne visat mot sin gemål samt at andra orsaker kasta honom i fängelse. Arfvingen till tronen fick undergå ordentlig ransakning inför en af czaren tillsatt domstol och dömd till döden. Två dagar efter domens afkunnande dog Alexis i fängelse — såsom några säga en naturlig död, men enligt andra af förgift. En ryslig berättelse spriddes vid denna tid om att Peter sjelf skulle halshuggit sin son. Här slutar historien om den första äktenskapliga förbindelsen emellan Rysslands kejsaresamilj och en af vestliga Europas regentsamiljer. Men en högst utomordentlig romantisk berättelse fästas af somliga historieskrifvare vid detta giftermål. På grund al åtskilliga bref från en fransk resande, chevalier Bossa, och en lång artikel i Journal Encyclopdique från Februari månad 1777, uppgifves det att prins Alexis olyckli