Göteborgsposten – 2 februari 1864, sida 1

Men hvarför gör ni mig alla dessa frågor, min onkel? Gentlemannen fick ej tid att svara. Dörren öppnades och lady Cecily störtade in i rummet med den djupaste sinnesrörelse aftecknad i sitt ansigte och utropade: — Min son är sårad! död kanhända! Sir Robert hade hastigt stigit up för att gå emot henne. Nu först märkte lady Cecily miss Elle: och ordet dog bort på hennes läppar. — Mitt barn, sade sir Robert Walden till sin niece vill du lemna mig ensam med mrs Cevily, som har att tal, med mig om några affärsförhållanden, arrendefrågor, sake som ej äro mycket underhållande för en sådan toka som dur — Jag skall invänta er i salongen, min onkel, sva-? rade miss Ellen och böjde sig vördnadsfullt i det hon gick förbi Lionels mor. — Detta är en hemlighet som jag skall utforska! utbrast hon då hon stigit öfver tröskeln. Miss Ellens rum stod i förening med ett litet toilettrum som genom en undanskymd dörr stod i förbindelse med en korridor. Den unga flickan, som nu återfann hos sig sin stams instinkter, uppnådde korridoren, stötte up dörren och smög sig in i toilettrummet, hvarifrån hon kunde höra allt hvad sir Robert Walden och mrs Celia sade. Lady Cecily störtade fram till den gamle gentlemannen, fattade hans händer och yttrade med en af sinnesrörelse bruten röst: