Göteborgsposten – 2 februari 1864, sida 1

— Skall du förlåta mig, fortfor sir Robert i det han fattade miss Ellens hand, om jag erinrar dig om en SOrglig tidpunkt af ditt lif? — Ja, svarade hon med oro; ja ... tala ... men tala fort, min onkel! Sir Robert satte sig, liksom nedtryckt under tyngden af någon smärtsam tanke. — Erinrar du dig detta förskräckliga märke? — Oh! Ja, sade hon, zigenarmärket. Inga andra än de förstå att göra det. — Du tror det? — Ni vet ju, min onkel, att det är en zigenare som vårdat mig. — Ja, jag kommer ihåg det. — Och som han är död, tillade miss Ellen, liksom för att ge ett lugnande svar på någon hemlig sarhaga, ha vi ju ingenting vidare att frukta. -Erinrar du dig fullkomligt utseendet af detta märke? — Ja. En triangel med ett kabbalistiskt tecken på sin spets, snarlikt bokstafven lam de i det grekiska alfabetet. — Det är just sådant, mumlade sir Robert Walden. Men säg mig, använde zigenarne någon särskild substans för att åstadkomma denna tatuering? — Ja. Det är en hemlighet inom stammen. Jag erinrar mig det fullkomligt. Endast zigenarne kanna låta detta märke försvinna, outplånligt för hvar och en annan. Sir Robert rynkade ögonbrynen.