Göteborgsposten – 2 februari 1864, sida 1

Å fRG, D. F. BONNIERS BOKTeT N Å: HI — sade qvartersgubbarne på Operakällaren, störda just som de voro färdiga att intaga lilla rispen och kaviar-smörgåsen — nu bär det at i kriget! Berörde krigsmateriel fördes till bangården, instufvades på godsvagnar och afgick med ett extra tåg till Huddinge. Meningen härmed var att kunna beräkna huru stort utrymme som erfordras för artillerioch kavalleritransporter på jernvägen. Man fick en liten föreställning om hvilka ofantliga bestyr de goda tyskarne måste hafva för att på jernväg torsla den armå hvilken de nu samla till Danmarks underkufvande. Att Sverige-Norge ingått en allians med Danmark, och att den skett i samråd med Englund, anses nu såsom otvifvelaktigt. r. SS. Ur dagens historia. Tiderna förändras, och folken göra det äfven i de allra flesta fall, om det än å andra sidan måste medgifvas, att många nationer under årtuserden bibehålla sin nationela prägel. sina karakteristiska böjelser och anlag. Under årens lopp inverkar den stigande kulturen modifierande på folklynnet, den alltmera öfverhandtagande upplysningen förjagar fördomarne, och den närmare beröringen med andra civiliserade nationer väcker känslor och ideer, som dittills slumrat i folkets bröst. Resultatet blir att ett sådant folk omsider tyckes vara ett helt annat än det var under en tidigare period, och dock är det i sjeltva verket detsamma. Det har endast trampat ur barnskorna, lemnat de äsigter och ideer, som voro grundade på okunnighet om eller missförstånd af sina sanna pligter och sanna intressen. Det har genomgått sitt lifs vigtigaste utvecklingsstadium och ser sig omkring med mod och handlingskraft, glädjande sig ölver att ha blifvit qvitt så många fördomar och villfarelser, öfver att ha kommit till klarhet i så många punkter, som förr lågo insvepta i ett ogenomträngligt töcken. Ett sådant folk är det, som bebor det gamla Sverige. Det är detsamma, som bebodde detta land under förflutna sekler, men det har dock till en viss grad förändrats, utbildats och mognat. Många ting, som skulle förekommit de förtlutna århundradenas svenskar som vilda paradoxer och falska förespeglingar, erkänner den nu lefvande generationen såsom obestridliga fakta. Och känslor och idger, som fordom skulle ansetts som osvenska och ososterländska äro i våra dagar allmänt erkända såsom fullt berättigade och hedrande för vårt lands innebyggare. En sådan känsla är kärleken till brödralandet på hinsidan Sundet, en sådan idå är skandinavismen. Ivarje skolgosse kan i svenska historien läsa om huru svenska folket ofta begagnat sig at det danska tolkets betryckta ställning för att befrämja sina egna fördelar på dess bekostnad, såsom ock det danska folket sällan försummat något gynnsamt tillfälle att utföra sina planer mot grannrikets frihet eller dess integritet. Och huru. helt annat är icke förhållandet i dag! Danmark angripes af en öfvermäktig fiende, men i stället för att begagna sig deraf för att tilltvinga sig några egna fördelar är Sverige just den stat, som varmast deltager i det förorättade grannrikets bekymmer och i främsta rummet anstränger sig att efter förmåga afböja de hotande farorna och hindra de olägenheter som äro förknippade med danska statens betänkliga politiska ställning, alldeles som Danmark skulle, ifall Sverige råkat i trångmål, sökt på allt sätt ädagalägga sina sympatier för detta land. Hvad betyder detta om ej att de begge folkens uppfattning af sina sanna