— Det är nästa söndag, som kungen skall hålla den stora revuen med de trupper som äro bestämda för Amerika. Det är troligt att dragonerna äro ibland dem. j Pragonerna? — Det vill säga markis Rogers regimente, hvilket Lionel tillhör. Lady Cecily var nära att svimma, men hon hemtade sig snart och fattade mod, ett sådant heroiskt mod som endast kan uppspira i en mors hjerta. — Nej, nej! utbrast hon, han skall icke resa. Hon hade då klädt sig, derpå skickat efter en vagn och latit köra sig till Asburthons hotell. Utan tvifvel hade hennes åkdon mött sir Robert Walden på vägen dit, ty hon var ännu ej framkommen, då gentlemannen lemnat hotellet. Sir Robert oroade sig ingalunda öfver lady Cecilys frånvaro; han tänkte att hon velat göra några uppköp. Han lit bedja miss Ellen stiga upp och ha godheten mottaga honom. Några minuter derefter inträdde hau i hennes rum. Den unga flickan var något blek och hennes matta ögon buro spår af nattens sinnesrörelser; men sir Robert Walden gaf ej akt derpå. Han var härtill för mycket upptagen af sina egna tankar. — Mitt barn, sade han, jag skall nu kanhända uppväcka smärtsamma minnen hos dig, men det är nödvändigt. — Tala, min onkel, svarade hon darrande.