Göteborgsposten – 29 januari 1864, sida 1

Ett leende sväfvade på zigenarens läppar. — Må vara, utbrast han. Jag sade att jag kom för att föreslå er ett förbund. — Och med hvem? frågade hon i det hon stolt mötte honom med sina blickar. -— Med fattiga satar som ej afundas er er titel och er förmögenhet, miss Ellen, med zigenarne af stammen Auri. — Med zigenare af stammen Amri, upprepade den unga flickan och lät höra ett gapskratt. Men det är ju en österländsk saga ni nu uppdukar för mig, herr Osmanpy. — Alldeles, en indisk saga. Alltså, fortfor naboben, konungen öfver detta stackars folk har mycken vänskap för er, kära miss Ellen, och han önskar att ni må vara lycklig i er familj. — Verkligen! utropade hon ironiskt. — Men, fortfor zigenaren, som han är rädd att ni är en smula för mycket ärelysten, har han uppdragit åt mig att gifva er ett godt och broderligt råd. Tillåt mig att ett ögonblick antaga det ni heter Topsy och är dotter af zigenaren Nathaniel... — Fortfar, utbrast den unga flickan och fästade på honom en skarp blick; ni ser att jag underkastar mig att höra er till slut. — Om det nu vore så, återtog Osmany, att era vänner... — Zigenarkonungen och hans folk, afbröt miss Ellen. Osmany böjde hufvudet till tecken af medgifvande och återtog: