Göteborgsposten – 29 januari 1864, sida 1

laget framkom så oförväntadt, att det utan s iskussion och utan att ens begäras på bor-ss let, blef bifallet, och på kortare tid, än somit rfordrats att här omförmäla saken. Hr Rathsnan led skeppsbrott i sjelfva borgarståndsiamnen. Denna kupp — ty annorlunda kan den eke benämnas, ehuru den onekligen var fullt berättigad, uppväckte någon oro hos åtskilliga ledamöter, harm hos andra, derföre att den ntan alla orationer gått för sig, och vrede hos ott fåtal, dock mindre emedan åtgärden sårade deras rättskänsla, utan vida mera derföre att den beröfvade dem en påräknad vapenbroder och en väl behöflig röst vid voteringar i frågor som intresserade dem. De beslöto derföre att utkräfva en ryslig hämnd, denna mi noritet, som dock hade saknat mod och takt) att, då det gällde hr Rathsman, yttra ett enda ord till hans förmån. Men hvem skulle blis offret? Borgarståndet? Nej, det kunde ej komma i fråga. Hr Billström? Han var oåtkomlig: hans yrkande hade ju det suveräna ståndet gillat. I påföljande plenum uppträdde en mycket pigg, påflugen och sjelfkär bokbindareålderman från Falun, hr Boman, som med stor begärlighet åtagit sig att spela rollen af S:t Göran vis å vis de begge ärakarne Wallenberg och Lallerstedt, hvilka blifvit utsedda (af den der ursinniga minoriteten) till försoningsoffer för det Rathsmanska nederlaget. Det är dock icke otroligt, det gränsar till full visshet, att äfven några flera än den betecknade minoriteten kände till attentatet och försigtigt blåste på lågan, isynnerhet för att hålla hr W. varm. Hr Broman yrkade, att ståndet, i konseqvens med dess förut fattade beslut rörande hr Rathsman, borde utesluta äfven hrr Wallenberg och Lallerstedt, enär begge voro ständigt boende i hufvudstaden, ehuru mantalsskrifna, den förre i Sundsvall och den senare i Wadstena, ett förfarande som hr Boman betecknade såsom ett kringgående af gundlagen. Representanten för Malmö, hr G. J. Kock, som sedan långt tillbaka bade ett horn i sidan till representanten för grannstaden, hr Billström, tog sig anled: ning af den Rathsmanska exkluderingen att om den hålla ett långt föredrag, hvari hr Billström fick diverse pikar. Hr Kock förklarade att exkluderingsåtgärden mot hr R. var grundlagsvidrig; men han undvek försigtigtvis att upplysa hvarföre han (hr Kock), ehuru närvarande då den frågan behandlades, icke då hade yttrat ett ord derom utan iakttagit den absolutaste tystnad. — Hr Boman sekunderades endast af Upsala-representanten hr Sundvallson, men dessa redo desto hurtigare spärr mot sina utsedda offer, hvilka af grannlagenhetsskäl hvarken kunde eller ville deltaga i debatten, som deremot fördes med lika mycken humanitet som allvarlighet af ståndets mest aktade ledamöter. Hrr Boman och Sundvallson underkände helt och hållet den grundssats, att der en person är mantalsskrifven är han också i grundlaglig mening legaliter bossatt, och följaktligen der till riksdagsman valbar, så vida han dertill för öfrigt är kompetent. De fästade sig allenast vid den omstänI digheten, att hrr Wallenberg och Lallerstedt vistades äfven före riksdagen i hufvudstaden soch innehade befattning derstädes, den förre såsom verkställande direktör i Enskilda Banken, den senare såsom ledamot i HypoteksI banks-direktionen; men låtsade ej om att dessa begge befattningar äro af enskild natur och I beroende på val, som för deras vidkommande -I kan upphöra. De förmenade vidare att det icke vore mera grundlagsvidrigt att vara itittulär rådman i Waxholm än att vara tittulär grosshandlare i Sundsvall eller Wad. — rr mA AA