Göteborgsposten – 28 januari 1864, sida 1

åtta år gjorde den stackars Johanna fallkomligt vansinnig. Under flera veckors sjukdom lemnade hon ej hans säng, och då han uppgaf andan föll hon i en djup svimning. När hon sedermera vaknade till medvetande hörde hon att konungen redan blifvit begrafven. Hon gaf genast befallning att hans balsamerade lik skulle upptagas ur grafven, klädas i kunglig drägt och läggas i hennes rum och vid hennes sida. Här förblef den älskaae döde i flera månader. Drottningen vägrade att låta bortföra den döda kroppen och tog den tillochmed med sig på sina resor. Philips och Johannas son, den ryktbare Carl V, var äfven begåfvad med den habsburgska skönhetens mest slående drag; men efter honom började denna egenskap att deklinera, mest till följe af ett allt för itrigt jägtande efter äktenskapliga förbindelser, i hvilka rike dom och makt voro de hufvudsakliga ändamålen. Förbindelsen emellan Ferdinand I och Anna, Ludvig af Ungerns dotter, skänkte Ungerns och Böhmens kronor åt österrikiska huset, men den bragte äfven Jagellonernas ärftliga tjocka underläpp inom Habsburgska familjen som ett oförstörbart arf, hvilket ännu i dag, äfven efter utslocknandet af den direkta manliga linien år 1740, fortlefver i den qvinliga grenen Habsburg-Lothringen. Sanningen af Habsburgsepigrammet Nam que Mars aliis, dat tibi regna Venus, är oneklig; men sannt är det dock att det illustra huset har fått göra offer åt Venus liksom andra ha fått göra det åt Mars. Under de sista två eller tre generationerna har de äktenskapliga eröfringarnes princip fullkomligt blifvit öfvergifven af Habsburgsfamiljen, som atstått från jagten efter arftagerskor såsom oklok och ovärdig. Detta har hufvudsakligen åvägabragts genom åtskilliga skickliga statsmän, sådana som Kaunitz och Metternich; men till en del genom den absoluta nödvändigheten. Den fysiska försämringen af en fordom vacker och manlig race hade blifvit så i ögonen fallande under Metternichs regime att man ej längre kunde undgå att inse orsaken; och den snillrike diplomaten använde derföre, töljande sin företrädares exempel. allt sitt inflytande för att afhjelpa det onda. Han motsatte sig ej att hans herre hela Guds långa dag fångade flugor medan han ledde Österrikes öden; men hans själ satte sig upp mot den tanken act kejsardömet under samme herrskares efterträdare skulle gå förloradt genom sina ärftliga regenters fånighet. En af Metternichs sista handlingar var att utesluta erkehertig Frans Carl, fader till den nuvarande kejsaren, från tronen, ehuru dennes andliga förmögenheter i intet afseende ansågos underlägsna den förre hufvudmannens för familjen, Ferdinand I. Åtven valet af Frans Josefs maka tillskrifves vanligen den store ministerns inflytande, hvilken, ehuru förjagad från sin post, fortfor att herrska öfver de kejserliga rådslagen i Wien. Visst är att den nuvarande kejsarens giftermål icke det ringaste föranleddes af politiska motiver, utan hade sin grund i hvad man kallar brudens personliga behag. Ett ljufvare anlete än den nuvarande kejsarinnans af Österrike är det också i sanning knappt möjligt att tänka sig, itminstone om man får döma efter de sotografier man sett af henne. Det säges att kejsarinnans förstånd är af lika ötverlägsen beskaffenhet som hennes skönhet. Hon har nemligen erhållit en mycket sorgfällig uppfostran af sin ader, hertig Maximilian af Bayern. Dessa hertigar af Bayern äro på temligen långt håll! slägt med det kejserliga huset. De äro ej örsedda med betydlig rikedom, men begåltvale med stor intelligens. Hertig Maximilian ir författare till mer än ett dussin resbeskrit