Göteborgsposten – 27 januari 1864, sida 1

neddelade D. Allehanda en af dessa beskyllningar, som, om jag ej missminner mig, uppliktats af dess egen föregångare, eller åtminstone af en tidning hvilken hade samma mission då, och som begagnade samma medel för sina intressens befrämjande som Dagligt Allehanda nu — nemligen att Aftonbladet år 1848 skulle varit köpt af — sjelfva Åugustenborgaren, dock icke den nuvarande pretendenten, utan hans hederlige herr fader. Man kan icke gerna begagna lumpnare vapen mot en motståndare. Om Attonbladet i sina polemiker med Allehanda skulle såsom bevis på dess rättrådighet hafva kolporterat en i någon landsortstidning förekommande insinuation att Allebanda erhållit 30,000 rdr kontant för att verka för en uppgifven jernväg (den, om vi minnas, öster om sjön Sommen i Östergötland), en beskyllning som Allehanda förklarade sig skola åtala, men hvilket, ehuru ett par år sedan dess förflutit, icke ännu skett — om, säger jag, en sådan uppgift nu reciterats af Aftonbladet, skulle icke denna åtgärd af Dagligt Allehanda stämplats såsom ett nidingsdåd? och likvisst finner sig nämnde tidning oförhindrad att sjelf verkställa ett sådant dåd mot Aftonbladet, som, märk väl, icke ens eges af samma person nu, som 1848. Men Dagligt Allehanda hvarken kan, får eller vill vara nogräknadt i afseende på medlen. Derpå har det äfven lemnat ett annat ganska färskt bevis dymedelst att det mot Aftonbladet nu åberopar hvad i samma tidning yttrades 1848 rörande danska frågan, som just då utgjorde föremål tör den allmänna uppmärksamheten. Aftonbladet var då lika obenäget för att Sverige skulle lemna Danmark verksam hjelp i betrycket som Allebanda är det nu, men Allehanda förbigår naturligtvis att Aftonbladets bevekelsegrunder då voro precist samma som Allehandas nu. Hr Hierta egde då Aftonbladet; han var då icke blott publicist, utan äfven affärsman, intressent i åtskilliga industriela företag, och den liberale publicistens pligtesåsom sådan kommo -i ständig tejd med affirsmannens, med köpmannens intressen. Hr Hierta var ganska modig i sina uttalanden då det gällde frågor som icke inverkade på kommersen. Om fråga då hade uppstått om Sveriges deltagande i ett krig med vär dödsfende — Ry ssland — så hade hr Hierta ganska säkert förklarat i sin tidning att ett sådant deltagande vore ganska önskvärdt — om man blott hade några absolut säkra garantier för att det skulle lyckas, — men som sådana icke kunde presteras, så — och så hade en kraftfull bemedling och kompromiss troligen blifvit förordad, allt i hopp om att ingen sådan konflikt skulle uppstå hvarigenom hinder kunde möta för införseln at den till hr Hiertas stearinfabrik erforderliga rysstalgen. Möjligen skall man anse dessa omdömen rörande hr Hierta allt för stränga; men man skall icke kunna bestrida, att sedan han blef köpman visade han sig alltmera underdånig merkantilsystemets tillämpning, äfven på politiken. Det var derföre en stor vinst för det allmänna då hans publicistiska verksamhet upphörde, och man kan säga att intet är farligare än då en mera spridd tidning blir slaf af enskilda intressen, äfven om dessa ega stora dimensioner. Dess Jelsständighet undergräfves — och beviset derpå ha vi för ögonen i Dagligt Allehanda, som, inköpt af ett kotteri i hufvudstaden, sedan för sin existens beständigt måst uppleta intressen, blifva målsman för dessa, blifva beroende af dessa, och derigenom oförmögen att vidhålla rägra bestämda grundsatser. Man läse blott Allehandas före hvarje års slut utkommande prenumerationsanmälan, man sammanställe dess uttalanden deri, dess bemödande att göra affärer i el