Göteborgsposten – 27 januari 1864, sida 1

sista dag. Markis Roger Asburthon, konungen räknar nt på er liksom han fordom gjorde på er far. Den rödeskadern skall om några dagar gå till sjös, fortfor Georg och höjde rösten, jag skall bege mig till Plymouth för at helsa dess flagga. XL I Då markis Asburthon gick från audiensen och passerade de af alla slags militärer fyllda antichambrarne, hördes en officer i sipoykaptens uniform göra stort buller. Han talade högt, stampade, betraktade genom en lorgnett de inträdande och yttrade helt högt att befordringen inom armeen berodde på gunst och på förtjenst. Då Roger gick igenom salen der mannen befann sig yttrade deune i hånande ton: — För fan! Se der är en öfverste, som skall bli mycket bortkommen i ett krig om han ej medför sin amma. Roger gick förbi. — Förlåt öfverste, yttrade mannen i högdragen ton: är ni icke lord Asburthon? — Jo, min herre, svarade Roger torrt. — Son till lord Asburthon, exguvernör i Indien? — Jag har den äran, genmälte den unge mannen. — Ah! yttrade kaptenen, i det han med oförställd förtrolighet lade handen på Rogers värjfäste, ni har der fått en mycket vacker leksak, min vän.