Göteborgsposten – 27 januari 1864, sida 1

satser regeringen uttalat i afseende på frihandelssystemet och uppmanade regeringen ifrigt att fortgå på tullreformens bana. Man kan lätt tänka sig hvilket uppseende framdragandet nu af ett sådant dokument har åstadkommit. Man frågar sig hvar hrr Schartau konsorter hade ögon, öron och alla sinnen i November 1863 när de så hätskt uppträdde mot samma system som de i November 1853 så varmt loforda? Man söker, urskuldande, förklara den gräsliga betisen med antydan om dessa mäns ålderdom, minneslöshet o. d. Det aldra kostligaste är, att Dagligt Allehanda, som ännu i September månad förlidet år också med mycken värma uttalade sig för trihandelssystemet, men redan i påföljande November månad, på grund af vissa Åomständigheter fann det mera lönande att ändra åsigter och blifva frihandelssystemets argaste motståndare — det kostligaste är att Allehanda icke ännu halt ett enda ord — och ord fattas aldrig den tidningen — till sina klienters försvar. — Men orsaken dertill är troligen att intet försvarsmedel ännu kunnat utfinnas. Oförsyntheten har äfven sin gräns och Allehanda har redan kommit den så nära, att nästa steg vore ett öfverskridande at densamma. Man börjar också allt tydligare inse, att hela den beställda, men sannolikt misslyckade stormlöpningen mot sfrihandelssystemet, har till syftemäl att kunna bibehålla tullskyddet för de fabrikater som utgöra föremål sör inhemsk industri, och att ett sådant skydd, hvilket ännu är ganska stort och ganska vinstgifvande för en del fabrikanter och industritörläggare, kommer att ganska dyrt betalas af den stora allmänheten. Man finner likaledes alltmera påtagligt, att den kärlek som Allehanda nu visar för den tosterländska industrien allenast är den snikne friarens artigheter och knäfall för den rika enkan, och att denna enka är ett kotteri at fabrikanter och industriförläggare i hufeudstaden, som anser sig ej förtjena nog, eller som i det minsta framgent vill förtjena lika mycket som hittills, och som in i bleka döden hatar allt hvad konkurrens heter. Samma tidning som ensamt kunnat förmås att, med ötvergiltvande at förut uttalade åsigter, arbeta i protektionistiskt syste bemödar sig äfven ifrigt att öfvertyga allmänheten derom, att Sverige alldeles icke har något djupare intresse i den danska sjelsständighetsstridens utgång; tvekar icke att tillråda Danmark att på tyska stormakternas befallande uppmaning återkalla en antagen Grundlag, som äfven kommit folket i Slesvig till godo, — och bemödar sig att framställa Danmarks fasta beslut att hålla sin grundlag okränkt, såsom en vanvettighet. Hvad tanka skall man få om en tidning, hvilken så litet värderar en grundlag, att den förordar densammas upphäfvande icke derföre att den är bristtällig, utan derföre att den misshagar tvenne stora stater som frukta denna grundlags konseqven ser? Allt som kan ställa Danmarks sjeltständighetsstrid i en ofördelaktig dager meddelar Dagligt Allehanda med stor fröjd och denna tidning diktar eller förvränger historiska fakta — och vederlagd, fortsätter den dermed, som om ingen vederläggning egt rum. Då Aftonbladet häromdagen yttrade, hvad som obestridligen är en sanning, att sympatierna i Sverige för Danmarks rättvisa strid mot det mäktiga Tyskland äro ganska stora — till heder för vårt folk kan man också säga att Sverige städse hyst uppriktiga sympatier för alla för sin frihet och nationalitet kämpande folk — hvad gjorde då Allehanda? — Instämde detta i dessa uttalanden eller bestridde det öppet och ärligt: Nej, i stället