Ligenarnes Konungkb). Roman af Ponson du Terrail. Rådet var godt, men Georg III dolde icke för sig att hans popularitet var mycket komprometterad allt sedan lord Bute, denna alltför ifrige vän, gjort honom oense med parlamentet. Konungen frågade derföre sig sjelf, om han nog säkert kunde räkna på sin armå för att tukta de upproriska i Boston, och om det var klokt af honom att beröfva fästningarne å kontinenten deras besättningar. Som han förstod att han måste för sig viuna både adeln. och folket, yttrade han till officerarne som infunno sig för att förklara sin tillgifvenhet: — I det krig som vi nu gär att börja mot rebellerna i Amerika bör jag lika mycket räkna på den engelska adeln och på dess tillgifvenhet för den kungliga saken som på mina soldaters mod och patriotism. På slagfältet försvinner rangen till intet och tapperheten blir den enda adeln. Hån vände sig derefter till den unge öfversten Roger Asburthon: — Er fader, sade han, tjenade oss alltid troget. Händelserna voro ofta emot honom, men vi erkänna att föreagen voro svära och att han tappert stridde ända till sin