Göteborgsposten – 26 januari 1864, sida 1

för bankiren. Spelaren förde handen till sin i svett badande panna och lemnade plötsligt spelbordet. Den maskerade gentlemannen följde honom och då han skulle stiga utför trappan lades den okändes hand sakta på hans skuldror. Kaptenen vände sig plötsligt om. — Hvad vill vi? Fordrar ni betalningen af en skuld, kommer ni i orätt tid; jag är ruinerad och skall döda mig tjugo steg från detta hus. Om ni söker gräl med mig är deremot tillället godt, ty jag tycker lika mycket om att inlogera en kula i hufvudet på mig som att kasta mig i Themsen från Londonbron. — Kapten Maxwell, svarade den maskerade i mycket höflig ton, jag har ej den äran att vara er fordringsegare och jag önskar för ingen del er död. Jag vill tvertom låna er penningar på det ni må kunna återvända till spelet. — Gif hit då! yttrade kaptenen i det han girigt utsträckte handen utan att ens fråga efter namnet på denne man som sålunda kom honom till hjelp. Gentlemannen log under masken. — Turen är dålig. Ni skulle göra klokare i att vänta en fjerdedels timma. — Tror ni det? — Jag är säker derpå, och alldenstund ni har alltför dålig tur, skulle jag vilja be er med mig stiga ned i matsalen. Vi skola tömma en butelj champagne och under tiden prata.