Göteborgsposten – 26 januari 1864, sida 1

— —— — —— omistliga, lät hr W. icke förmärka den ringaste missbelåtenhet derötver att han utestängts just från det utskott i hvars ärenden han ostridigt var den mest hemmastadde. Sedan riksdagen ett stycke framskridit, sedan det politiska slagfältet icke var så angenämt som i början och sedan ledamöterna äfven i borgarståndet återigen hunnit blifva något litet blaserade (riksdagslifvet har sådant med sig), inträffade den tidpunkt då samman satt lagoch bankoutskott skulle uppgöra förslag till nya grunder för enskilda bankers (de sedeloch de icke-sedelutgifvande bankernas) organisation, således behandla just den fråga som både a priori och a posteriori företrädesvis intresserade hr Wallenberg. Då anmäldes en dag i borgarståndet, när dess plenum nyss hade börjat och när ännu blott ett ringa antal ledamöter kommit upp, att suppleanter i det nämnda utskottet voro behöfliga och följaktligen borde utses. Omedelbart derefter skedde valet: hr Wallenberg blef nu utsedd, jag tror med acklamation, till suppleant jemte några andra, och han bereddes derigenom tilllälle att deltaga i den primitiva och den onekligen vigtigaste behandlingen af de frågor, hvarifrån man vid riksdagens början så ifrigt bemödat sig att förhindra honom derigenom att han icke insattes i bankoutskottet. Hans afundsmän höllo nu så vidt de förmådde god min, på samma gång de måste erkänna sin egen oförmåga att på den fina intrigens område täfla med den alltid lugne, vaksamme, förslagne och energiske, men aldrig braskande Wallenberg. I det sammansatta utskottets arbeten deltog han med stort intresse; äfven hans motståndare måste erkänna bäde den stora sakkännedom och den omtänksamhet som han dervid ådagalade. Det var onekligen nödvändigt och på hög tid att det enskilda bankväsendet blef ordnadt på mera solida grunder, och att, sedan beslut fattats om de olämpliga silialbankernas afskaffande, sådana föreskrifter antogos, hvarigenom ätven icke-sedelutgifvande banker, utan solidarisk ansvarighet, kunna uppstå. Man hade ingen aning om, då bestämmelserna derom uppgjordes, att hr Wallenberg redan utarbetat planen till en sådan bank, af ganska stora dimensioner, än mindre att den genom hans personliga inflytande så snart skulle antagas af dem som nu jemte honom satt sig i spetsen för den skandinaviska kreditanstalten, hvars beslutande utgjorde en fullkomlig hemlighet i hutvudstaden tills man genom ett telegram från Göteborg blef underrättad att denna institution var eu fajt accompli. Man kan vara fullt viss derom, att denna anstalt öppnar sin verksamhet då den blir lönande, men icke en dag förr; ty hr W. är icke den som sår sin säd på hälleberget: han gör aldrig något i otid, hvarken för bittida eller för sent. (Forts.)