Göteborgsposten – 25 januari 1864, sida 1

IX. Den dimma som betäckte Themsen, insvepte i ett rödaktigt dunkel Londons gamla Tower och hela lägre delen af Wapping, det eländigaste qvarteret på venstra flodstranden. Det var natt och det osäkra ljuset från glest stående gatulyktor var alldeles otillräckligt för att vägleda dem som fördröjt sig i de illaluktande gränder, hvilka utmynna vid floden. Likväl vandrade en man, insvept i en stor mantel och med en svart sammetsmask för ansigtet, framåt genom Wapping. Han gick med snabba steg och med en säkerhet, som blott kunde egas af en person van vid denna kloak, der hvarje natt tjufvar, skökor, förrymda matroser och fågelfria brottslingar gömma sig. Vid denna tid var bruket af mask för ansigtet ingenting ovanligt. En dam af börd, som gick ut ensam och till fots dolde sitt ansigte; en gentleman som förehade något kärleksäfventyr gjorde detsamma. Masken hade först börjat begagnas under revolutionen. Den bödel som halshögg Carl I var maskerad; Cromvell gick ofta ut i mask. I England, detta den individuella frihetens land, fanns det intet exempel på att man vågade afrycka en mask. Mannen i kappan och svarta sammetsmasken gick således ganska lugnt, letande sin väg genom de grupper af