Göteborgsposten – 25 januari 1864, sida 1

— ———7—7777———7 ga utkomsten efter de 15 tjenstårens förlopp, det vanliga räsonnemanget, att det kan vara så godt att välja denna som någon annan väg, har tvifvelsutan kastat mängden af våra skollärare in på deras visserligen ej alltid blomsterströdda bana. Etter ett tjugotal ställer dock ancienneteten eller någon annan tillfällig omständighet en så qvalificerad person i spetsen för ett läroverk — om till dettas fromma, lemna vi osagdt. Vi vilja härmed ej kasta ens den aflägsnaste skugga på någon af våra allmänna läroverks aktningsvärda föreståndare, utan vi påstå endast att en så qvalificerad person kan komma i spetsen för ett allmänt läroverk, för ett enskildt kan han det deremot ej, ty detta står eller faller med sin föreståndares mer eller mindre framstående förmåga. Lika litet som detta torde med framgång kunna bestridas, lika litet torde man kunna bestrida att de, proportionsvis, friskaste viljorna och största lärareförmågorna äro att söka bland de enskildta läroverkens lärare, ty härpå beror, som vi ofvan antydt, dessas kredit inom den allmänna opinionen. — Man tager hvad man får utan kritik, men hvad man måste betala, undergår nog ett noggrannare skärskådande. Så ock ifråga om undervisningen. Kunna dessa reflexioner ej bestridas, så kan ock den framställda frågan ej mer än på ett sätt besvaras, och den i saken intresserade allmänheten kan ej annat än skatta sig lycklig öfver den lösning som denna vunnit, under det saken än varmare intresserade ej kunna undertrycka den önskan att rätt många sådana enskildta läroverk måtte uppstå till befordran af den helsosammaste konkurrens äfven inom detta gebiet.