Göteborgsposten – 25 januari 1864, sida 1

Mylady darrade. — Jag vet att han älskar er niece, miss Ellen. — Ett bisarrt och fantastiskt barn, despotiskt i sina önskningar. Hon skall ej älska Lionel, om han icke lyder henne. — Min Gud! — Min onkel, sade hon till mig för ett par dagar sedan, jag vet att er käraste önskan är det jag skall gifta mig med Lionel. Nåväl, jag skall aldrig gå in derpå, om han ej är officer. Lady Cecily knäppte med fasa ihop: händerna. — Lugna er, yttrade hon, det regemente, i hvilket Ellen har begärt och erhållit en löjtnantsplats för Lionel är sällan ute i krig. — Hvad! utropade lady Cecily, hon har begärt! ... hon har.., erhållit!... Ett leende flög öfver gentlemannens läppar. — Stackars mrs, sade han, ni skall snart få se denne andre son, hvilken ni icke känner utan genom mig, ty det är af markis Roger Asburthon, öfverste för konungens dragoner, som min toka till systerdotter har begärt sin skyddslings Lionels aiguilletter. Lady Cecily qväfde en snyftning och föll afsvimmad i sir Sobert Waldens armar. Tvenne dagar derefter afreste mrs Celia och hennes son till London i sällskap med miss Ellen och hennes onkel.