Göteborgsposten – 25 januari 1864, sida 1

— — — — mentarundervisning så skadliga som detta. Måste man sluta vid det högre läroverket så vill man gerna börja der äfven. För den för saken intresserade var denna sakernas vändning allt utom önskvärd, ty de redan i de flesta fall öfverbefolkade allmänna läroverken måste nu blifva detta i än högre grad, och huru skulle undervisningen då kunna rätt skötas? Se, det blef en fråga, vida lättare att framkasta än besvara. Lärjungarnes antal vid en stor, om ej största delen af statens läroverk, har ökats med 25, 50, ja, någon gång, såsom i Göteborg, med 100 procent, utan att lärarepersonalen kunnat ökas i samma mån. Se här i förbigående några fakta. Vid Skara läroverk utgiorde lärjungarnes antal, enligt en oss söreliggande katalog, höstterminen 1845 241, lärarnes deremot 20. Höstterminen 1863 utgör de förras antal 405, men lärarnes antal har ej stigit mer än till 21, en extra-lärare inberäknad i detta antal. Gå vi till Göteborgs läroverk, så har lärjungarnes antal vid detta under mindre än ett tiotal mer än fördubblats, under det att lärarnas antal blifvit nära nog oförändradt. Fördelar man elevantalet i Skara på den der befintliga lärarepersonalen, så får hvarje lärare ungefär 19 hvardera på sin lott. Vid Göteborgs elementarläroverk åter, beräknadt efter 550, delade på 20, finnes det ej mer än en lärare för ungef. hvar tjugoåttonde elev. Vid ett af de mera framstående läroverken, Upsala katedral-skola, har lärarepersonalen något så när ökats i samma mån som elevantalet. Höstterminen 1843 utgjorde elevantalet 293; lärarepersonalen 13. Årets statskalender upptager dock nu 21 ordinarie lärare, men äfven detta förekommer ej disproportionen, ty, fördeladt på de 21 lärarne, finnes ej här mer än 1 sådan för hvad tjugonde elev. Gå vi till de femklassiga läroverken så blir missförhållandet der och hvar än mer i ögonen fallande, och detta desto mer, om man besinnar att lärarne vid dessa måste dela sin hårdt nog anlitade tid mellan läsning i skolan och privat-undervisning hemma. Tillfällen finnas nemligen ej här såsom vid de högre läroverken för yngre gossar att få åtnjuta äldre kamraters handledning, utan här måste den, kanske ofta förut utslitna, läraren bestrida äfven denna. Med de materialier, som tör tillfället stå oss till buds, kunna vi såsom ett exempel härpå taga Lidkoping med sina 86 lärjungar på 3 lärare — på en nära, 29 på hvarje. Såsom en motstycke härtill torde det nu tillåtas oss att anföra några exempel i hvad förhållande lärareantalet ställer sig till lärjungarnes vid några af de privata läroverken. Vid Upsala, Realgymnasium utgjorde elev-antalet i medeltal under åren 1844—48: 84 med 12 lärare, således 7 lärjungar på hvarje sådan. Vid Upsala lyceum var under samma tid proportionen ungefär densamma. Den exakta siffran äro vi dock härvidlag ej i tillfälle att meddela. Vid Göteborgs Realgymnasium utgjorde lärjungeantalet 1858 60 st.; höstterminen 1863 hade det uppgått till öfver 100 st. Lärarnes antal var vid senast anförda tid 16, således ungefär 6 elever på hvarje sådan. Detta betyder dock föga; men resultatet blir alltid, att lärareantalet vid de privata läroverken förhåller sig till det vid statens såsom 1 till 3, ja, i något fall 1 till 5. Reflexionerna göra sig sjelfva, och man frågade sig, vid promulgerandet af lagen om allmänna läroverkens uteslutande dimmissionsrätt, ej utan en viss oro, om dessa verkligen skulle kunna förmå att ensamma på sina skuldror draga hela ansvaret för det uppväxande 0 nn